Avblåst för halvleksvila.

Nu är det jul. På riktigt. Fyra månader och fyra dagar har passerat förbi sedan jag - Hanna, i en bättre begagnad Pegeaut för första gången satte min fot i lilla Suchy. Känslan av att vara en liten flicka, mitt ute i ingenstans, inkapabel (nästintill) att föra konversation, boendes hos okänningar långt från mor och far och helt helt ensam - är nu som bortblast. Istället har hon blivit vuxen, en invånare i Suchy, kapabel till att föra en konversation (om än något knaggligt stundtals), boendes hos en underbar familj och dessutom kommer hon, alldeles strax, inte vara alls ensam utan helt nära mor och far (som just nu antagligen sitter i någon kö på autobahn).

Tiden har gått fort. Jag blir tvungen att ta till denna gamla klyscha, men det är just sa jag känner - särskilt nu i efterhand. Dock är det mycket jag har hunnit uppleva och mycket jag lärt mej: hur det är att laga mat på gasspis (toppen, min mjölk bränns sällan nu förtiden), hur en Sodastream fungerar (måste införskaffa en sådan till Hajom), att barn överlever på chokladflingor och nutella (dock inget jag ska föda mina eventuella med), att vara manjack och gilla ordning och reda med raka linjer och rena golv inte går bra ihop med att leva tillsammans med barn, att alperna är lika vackra i verkligheten som på vykorten, att Schweizisk damfotboll ligger på en helt annan nivå (lägre) än den svenska, att Sverige är ett helt underbart land och att vänner och familj där hemma faktiskt är de bästa (då de är lite på avstand)!

Nu stundar halvleksvila. Pafyllning av energi i form av mammas härliga julmat, behövlig massage (äntligen!) efter åtskilliga "Hanna Häst-lekar" och paus från barn som skriker Blä! vid matbordet, som prompt vill leka barbie och som talar ett språk utan å, ä och ö. Istället för för golvmoppning och lunchlagning blir det nu skidåkning och istället för bloggande...ja, då blir det något annat kul.

Vill därför passa på att önska mina bloggläsare en riktigt GOD JUL! Och en fin början på det nya aret!

Jag aterkommer, var sa säkra!

Och da vet man, att snart är det jul...i Schweiz.

När färgglad belysning pryder trädgard och ger ljus.
När plastiga tomtar klättrar upp på grannens hus.

När luciasangen ljuder ifrån Svenska kyrkan i Lausanne,
då blonda aupairtjejer övar för att lussa lite grann.

När Migros, Coop och Manor fyller rummen med choklad.
När ingen mer i Genèvesjön vill ta sig något bad.

När butikerna i stan en kväll har öppet till 22.
När man på Starbuck's coffée Gingerbread latte kan få.

När topparna täcks vita på var alp och berg och höjd.
När han som älskar skidor där i pudret ler förnöjd.

När Evelyn skaffar färdigköpt deg för att börja baka,

när baren flocksa kring bordet för att en kaka smaka.

När barnen i reklamen letar för att finna klappar små,
tänker förhoppningsfullt om ända allt jag kunde få..

När tidningarna publicerar recept på helstekt gas.
När mamma* far och flyger för att allt ska gå i lås

När IKEA i Aubonne tar fram glögg och pepparkaka.
När man överallt Glühwein och Vin Chaud kan få smaka.

När Armé du Salut** skramlar pengar med sin sång,

när dagen är sa kort och natten är sa lång***

Kommer inte pa nått rim som är direkt sa kul.
Men när allt här ovan händer vet man att det snart är jul.

*Far arbetar ju som vanligt.

**Frälsningsarmén

*** Dock är här inte lika mörkt som hemma - vilket är allas förstakommentar da de hör att jag är fran Sverige.

Kurs i franskatalande schweizares liv och leverne. Steg 4: chokladen

Ja, faktiskt måste detta föräras ett eget avsnitt i kursen. Räcker att äntra första bästa butik sa förstar ni. Schweiz är synonymt med berg, men inte endast stora gigantiska stenmassiv utan också berg av choklad. Det är något man märker inte minst nu under julkommersen (den som varat i två månader tillbaka). Affärerna översallas med denna bruna, utsökta vara. Det som i Svenska matbutiker sa här ars är sill, pepparkakor, julmust och glögg, ersätts i detta lands dito av, ja: choklad. Och det som under arets övriga månader är öppna golvytor på Migros* och Coop*, har nu istället blivit plats för Lindh, Cailler, Milka och Nestlé (med följd att stressade damer blir än mer jäktade för att de inte kan ta sig fram). Inte blir jag förvånad alls då Schweizarna är dem som äter mest choklad i världen. Choklad på brödet, choklad i brödet, chokladfondue, chokladflingor, chokladyoghurt, chokladmjölk - choklad, choklad, choklad. Det jag däremot förvanas över är hur flertalet här kan hålla sig smäckra och smala? Har mina misstankar om någon slags manipulation av chokladvarorna...

Förresten: även om man kan tro det sa är det inte Schweizarna som är själva chokladens innovatörer. Dock mjölkchokladens (1875). Och det tackar vi dem för!

*De två absolut största matkedjorna i landet. De har förresten inte bara mat, utan ALLT. Allt utom riktiga havregryn, god mjölk och lakrits.

Läxa: Ta reda på hur många olika sorters choklad det finns i de Schweiziska matbutikerna. (Ni kommer få hålla på jullovet ut, jag lovar...)

Beurk! Je n'ai pas envie de manger.

Hjälp! Jag är i behov av en mat och barnpsykolog. Finns det något sådant? Behöver rad, tips och idéer på vad man ska göra när ett barn inte vill äta. När allt förutom pasta med riven ost, nutellasmörgasar, och kycklingklubbor är farligt. När grönt på tallriken (förutom gelégrodor) är dödligt. När det absolut inte går att smaka, eller när det kan ta en tre kvart att beta i sig en munsbit broccoli eller två små potatisbitar. Något harddraget kanske, men allt som oftast är detta saker som inträffar vid matbordet hos familjen Jäggi. (Vill på inget sätt hänga ut någon, men de två äldst är oftast väldigt duktiga.) Sa, vad gör jag alltså när det varken fungerar med leende, gullande, rytande, suckande. Med förmaningar eller flygplansmetoder (matning), mutor eller hot om indragen nutella? Ja till och med verkställande av ett hot om indragen nutella! Säg mej. Ska jag lata det passera? Ja kanske. Det är bara sa avart för mej att fösta hur man inte kan tycka om mat (visserligen är det jag som gjort den). Men sa var jag ju ungen som skrek högt och gällt sa fort någon gick i riktning mot kylskapet.

Fönster och fester

Här i Suchy har de sedan ett ar till baka en trevlig "tradition" från första december och fram till jul: Fenêtre de l'Avent. Byn förvandlas (med lite fantasi) under denna manad till en gigantisk julkalender med luckor i form utav fönster. Dem som vill far anmäla sig på ett datum, välja ett fönster i huset, dekorera detta på eget valt vis (ett krav är dock att datumet finns där) och dessutom bjuda in byfolket på en liten apéro, dvs. dryck och tilltugg (främst dryck, alkoholhaltig dryck) fram mot kvällningen. På sa sätt skapas julstämning i byn (då det i detta land inte existerar adventsstjärnor och ljusstakar), samtidigt som folket kan träffas och umgås (=dricka). Tänk er Glüwein var kväll. I 24 dagar. Man kan ju fundera över hur den 25 blir...

Nåväl, kanske är detta en tradition jag ska ta med mej hem till Hajom. Problemet jag ser är bara det att vi bor en aningens mer utspritt än i minibyn Suchy. Risken finns att innan folket hinner till fönster nummer 1 uppe i Nordmarken, sa har det redan blivit 2 december.

Mitt lilla fönster. Dock utan apéro.

Ingen rubrik. (Men detta handlar ocksa om julen. Om glögg. Och om min kusin.)

Under denna första advents-helg, har jag känt mina första verkliga juliga vibbar. Det började redan på lördagen med julklappsletande i Lausanne tillsammans med sysslingen Ida från Zürich, med tillhörnade dagdrömmeri om vara gemensamma jul-släktmiddagar och en lektion i "Varför vi firar Lucia i Sverige". Kvällen med pizza, film och fotmassage blev en andhämtning innan söndagens halva lussekattsbak (som den tidsoptimist som jag är) och adventsgudstjänsten med "Bered den väg för Herran" i Svenska kyrkan med efterföljande glögg och lussebullar, gjorde att jag föll i någon slags jultrans. Och som grädden på moset, eller -mer konkret- glöggen på glöggen avslutades 2 december med just en glöggkväll tillsammans tre andra julabstinensdrabbade aupairflickor.
Kom, kom signade jul. Sänk dina vita vingar. Ja, just nu är det nästan endast snön som fattas mej.
Fotnot: Lektionen "Varför firar vi Lucia" kommer ni med stor sannolikhet kunna ta del av på Ida's blogg. Hall utkik på www.idaserneberg.com/blog , si sa där runt den 13 december kan jag gissa.
Dessutom: Foton från helgen kommer, var sa säkra. Men kameran glömde sej hos Lovisa.

Det lackar.

Nedräkningen har börjat. Till klapparna, till maten, till gemenskapen, till stressen, till lugnet, till ljusare tider. Helt beroende på vem man är. Själv räknar jag i ar ned till den 22:e. Det är den dagen som de övriga 4/5 utav Blomster-familjen för första gången äntrar Schweiz. Med sig har de förhoppningsvis: en julskinka, några sillburkar, knäck (här i landet finner man konstigt nog ingen sirap, sa det ser ut att bli svart för mej att på egen hand tillverka dessa läckerbitar), mina längdskidor, svensk julmusik, grötris, arlas mjölk (ok, kanske lite att ta i) och prinskorv. Ja, mamma, ta detta som en vink. För på sa sätt kan vi nog få till en ganska skaplig jul här nere.

Fotnot: Längskidor är ingen standard på vart julbord. Men jag har i år förhoppningarna på en vit jul. (Och en dito vinter).

Nagra tankar kring fenomenet Städning

Numera är jag en person väl införstadd med begrepp som dammsugning, golvtorkning, damning, fönsterputsning, diskning, upplockning. Listan kan göras lang. Ta därför del av nagra sma gratistips fran Hygienteknikern Hanna:

• Städning är som lördagsgodis, det absolut bästa är att ta allt pa en dag. Pa sa sätt slipper man hamna i en "ond cirkel", antingen med städning varje dag - eller uppskjutning till nästa dag, varje dag. Själv har jag just avslutat veckans städning och kan lugnt luta mej tillbaka. Tyvärr haller huset sig rent och snyggt endast fram till lunch. Da kommer barnen hem fran skolan. Ibland är aupairjobbet otacksamt...


• Se till att damsugarpasen inte är full. Det finns inget värre än damsugare som inte suger. Men a andra sidan sa finns haller inget härligare än att höra smattret av skrot som försvinner in i maskinen. Jag gissar att halva Noémies pärlförrad och de flesta av Nicolas legogubbar strukit med pa grund av min hemliga last.


• Arbeta systematiskt, kör samma veva varje vecka. Har man rutiner och vanor gar det fortare. Psykiskt ialla fall.


• Skaffa inte svart golv i köket. Orsaken säger nog sig självt.


• Minimera antalet prydnadsaker och möbler för att ocksa minimera dammet. Detta är nagot grannen inte riktigt fattat. Och hos henne städar jag en gang per vecka.


• Fönstertvättning. Bara att höra ordet gör att man vill ga och gömma sig. Fönstertvättning i familjen Jäggis hus och du har ett starkt psyke om du inte svimmar. Ok, visst är det modernt och snyggt med stora fönster. Men, tänk pa aupairen!


• La musicà! ABBA pa tyska är ett hett tips. Schweizisk joddelmusik ocksa. (Pa sa sätt startar man ju gärna damsugaen för att slippa höra eländet).


• Slutligen, Tänk positivt! Vad fint det kommer bli när jag är färdig. Ge dej nagon belöning, känn dej duktig, sätt dej och hall tummarna för att barnen tar av skorna direkt när de kommer innanför dörren.

Julkort från Strasbourg

Strasbourg, en manad innan jul. Ljusslingor, granar, pynt, isbana, tomtar, änglar, jinglebells, glühwein, brända mandlar och rostade kastanjer. Staden Strasborg är julen i ett nötskal. Två dagar här och en normal person har nästan fatt sin beskärda del. Nästan. För oss andra är detta en mycket god start på det underbara som komma skall.

Frågan återstår dock, varför dricks inte glögg här? Traditionen fick brytas i ar, den första glöggmuggen hos Stellan på Hönekullen, sista helgen i november på Hajoms hembygdsförenings julmarknad. Jag måste till IKEA och införskaffa. Snarast.

Den svenska matkonsten, del tva: Köttbullarna

Skrivterapi, har ni hört talas om det? För att stilla mina svenska smaklökar där jag sitter på den Schweiziska slätten, kommer här nu ett nytt avsnitt i serien om Svea rikes spis.

Igår ställde jag mej och rullade. Det skulle bli små svenska läckerbitar. Ok, det ska sägas direkt: det är inte endast Sverige som äter dessa. Antagligen är det inte ens vi som är uppfinnarna bakom. (Talade med en finska som hävdade att köttbullarna var deras(!)) Men iallafall, som ordspråket lyder: Blott Sverige svenska köttbullar har, och det är ju sant. Till hjälp (?) hade jag min trogna följeslagare Noémie. Motvilligt i början (köttet såg ju sa äckligt ut, trots att det hade favvofärgen rosa), men senare visade det sig (till min förtret, erkänner jag), att hon rullade bättre än mej. Nåväl, som med all mat måste äkta köttbullar tillverkas, först och främst med kärlek i sinnet, sa jag log åt flickan och fortsatte rulla. Hon tröttnade snart och jag fick smeten för mej själv. Och stekningen. Och det må jag säga, det är en liten konst. För att underlätta: stek först i ugn och därefter i pannan för att fa en fin, brun yta. På detta sätt blir bullarna verkliga bullar och inga järpar, klossar eller köttfärsröror. Dessutom minskas osutvecklingen i köket patagligt... Pa svenskt traditionellt sätt är Köttbullar oslagbara tillsammans med potatis, brunsas och lingon. Den rätten är förövrigt den schweiziska IKEA-restaurangens mest poulära. Sa tillagade även jag rätten igar, till vissas förtjusning men till andras förfäring (som vanligt var flickorna i familjen skeptiska, medan gossarna åt med stor aptit). Hur som helst, köttbullar kommer nog ända att bli ett stående inslag på matsedlen hemma hos familjen Jäggi under detta ar, mest för min egen skull kanske... Men mamma, jag far inte till dem lika bra och lika goda som dina!

Fotnot: Undrar ni varifran alla a med prickar kommer? Jag har upptäckt stavningskontrollen! Äntligen.

Summan av kardemumman

Fredagen den 16 november. Utan större svarigheter har barnen kommit iväg till skolan. Ok, visst hade Noémie som vanligt lite svart med att bestämma sig för vilka kläder och jag fick upprepa ganska manga ganger att det är MINUS-grader ute och inte sommarvärme. Men tillslut kunde jag vinka a henne vid trappa upp till skolan "bonne journée!"

Ok, en del av dagen skulle jag ägna at bakning. Fika skulle det bli, till skolbarnen pa kyrkans barntimmar efter skolan. Det blev till slut hela dagen. Vilse bland byttor och vispar, mjölpasar och kokosflingor. Och mitt upp i allt detta skulle lunchen fixas till fyra hungriga familjemedlemmar. Stekos upp över öronen och visst jag där star ju en deg och jäser. Och glömde jag att hälla i vaniljsockret? Nä, nu tjuter klockan, kan det redan vara färdigt i ungen? "Ja, Laurianne, maten är snart klar!" Naväl. Sagan slutade i allafall väl. Och vid 16 fanns ett antal mjuka kakor, en hög med kanelbullar och ett fat chokladbullar pa bänken i det Jäggiska köket. Alla barnen + pappa Christian blev mätta och sa levde de lyckliga...

Nu är det jul igen(?)

När fotot tas skriver vi 8 november 2007. Mer än en och en halv manad kvar till jul och ända full fräs pa belyningen i Lausanne.

Simma lungt.

Jag besökte Yverdons nyrenoverade badhus häromdagen. Vad blev resultatet? En bula i pannan, en nakenchock, kallsupar, en upptäckt att det finns mer att önska till denna plats och att Kaskad egentligen är ganska bra.
Svullet huvud far man av skapen i omklädningsrummen. De har formen av uppocknedpavända (ett ord?) L...
Antingen är det sa att folket här i landet inte har nagra problem att visa sig "toute nu", eller sa är man ohygienisk. Duscharna är nämligen avgränsade med endast en liten, genomskinlig vägg och därför tvingas man välja: nakenchock eller bakterier i vattnet (för visst är det väl därför badhusen därhemma sa noga poängterar att man ska tvätta sig noga innan?). Jag försökte med en kompromiss vilket resluterade i blickar fran de övriga simmarna och simmerskorna.
Väl i vattnet gäller det att slass för sin plats. Atskilliga kallsupar alltsa. Varför? Bassängen är liten och människorna manga - en ekvation som inte gar jättebra ihop.

Efter avslutad simtur gäller samma problem som innan. Duschen. Ja vad gör man. Jo man "klorar av sej" hemma.

Om det nu inte vore för allt daligt, sa skulle Yverdons simhall vara väldigt bra. Och jag vänjer väl mej. Har ju trots allt införskaffat ett klippkort.

Rättelse.

TACK Lars-Göran för upplysningen om att Markbladet faktiskt finna att läsa pa nätet. Du har förgyllt min dag!

För er som är lika "efter" som jag:

http://www.markbladet.se/ --> Klicka pa killen med tidningen.

Summan av dagarna med V

Jag har en kompis. Victoria. Och hon har varit här. Fem hela dagar. Underbart!
Hon fick uppleva Schwiez i ett nötskal.
Vi fann att:

• lyckan är stor över att aterse en kär vän.
• Genève är en vacker stad, men inte för den som är hungrig. Vad finns alla restauranger?
• varma kastanjer är gott (Hanna)/inte gott (Victoria).
• dimman är ett alldeles för vanligt fenomen här i landet. Vilket inte riktigt klaffar, da det är utsikterna som detta land i mangt och mycket vinner pa.
• Lausanne har rejäla uppförsbackar, men god varm choklad pa Starbuck's.
• vägarna är hemskat smala och hemskt kurviga och hemskt branta här i landet. Vad är bäst mantro: välja att krocka med mötande, eller köra ut över kanten?
• den schweiziska osten är gudomlig.
• den schweiziska osten är mindre bra som födoämne i stora mängder (detta märktes efter en lunch i Gruyère, följt av en fondue hemma hos Jäggis).
• Elle och Amelia fortfarande fungerar finfint som kvällslektyr (vi har alltsa ine tröttnat efter tre ars studier av dem pa Marks Gymnasies bibliotek).
• Hajoms Bygdegard firar 80 ar. Tack Markbladet för den upplysningen. (Och tack Ingela som skickade med dotten ett nummer av denna fantastiska tiding, som tyvärr inte gar att läsas pa internet).
• tiden gar otroligt fort.
• avsked är otroligt jobbiga (men enligt ovanstaende sa lär det ju ga snabbt till vi ses igen!)

Slutet av skräckhistorien

Finns det en skönare känsla en den som innfinner sig när nagot mycket jobbigt och svart plötsligt har ordnat upp sig? Lite som när man vaknar ut en mardröm och inser att: "Jo, men jag är visst inte död och klockan är tre sa jag kan lungt sova vidare". Igar mailade polisen mej (snart är jag nog riktigt bundis med dem, först fa aka polisbil och därefter fa ett personlig mail...). "Mademoiselle Blomster, du har saker att hämta pa vart kontor". Och visst var den där - min väska. Dock inte med ett komplett innehall, men man ska väl inte begära för mycket. Gaffeln hade han lämnat i alla fall och mössan, och han hade varit snäll nog att bara doppa mina böcker i sjön - inte lämna dem kvar däri. Tack. Vänligt.

En erfarenhet rikare är jag nu ialla fall: i framtiden ska jag sova PA min väska, inte bredvid.

Konsten att aka polisbil i Genève

Det gäller att ha anmält sig i tid till högksoleprovet, pa svenska skolan i Genève och att ha jobbat hart dagarna innan, sa att man är riktigt trött. Sedan är det bara att hitta rätt tåg, sätta sej i rätt vagn, pa rätt plats, placera väskan bredvid sig, luta sig till baka och sluta ögonen. Därefter löser sig allt av sig själv. Eller av en ficktjuv.
Vips sa sitter man där i polisbilen pa väg mot provet. Polismannen skrattar och pratar "Hehe, jag har varit i Sverige en gang. Mycket skog har ni." "Jo tack, jag vet." Hade ända velat vara där nu. Där, eller varsom helst. Utom här, i baksätet av en röd-vit schweisisk polisbil. Utan min väska, min mat, min planbok, mobiler, nycklar - min mössa!
Detta är väl nagot som bara händer andra. Inte mej! Eller?

Fotnot: Högskoleprovet gick av naturliga själ, inget vidare. Men Genève var en fin stad i alla fall.

Resumé fran Spanien

Det som började med uppstigning fran min säng i Suchy 03.15 (efter ca 4 timmars sömn), slutade med att jag huvudstupa somnade i den samma vid 21-tiden, dryga veckan senare. Däremellan hade det njutits. Njutits oförskämt mkt. Det har varit sol och bad. Jag badade längt mer denna vecka än vad jag sammanlagt gjorde under hela den svenska sommaren 2007 (det behöver visseligen inte betyda sa mycket...) Det har varit god mat och mycket glass (tror dock inte att jag ätit mer denna veckan än sammanlagt under den svenska sommaren 2007). Det har varit lata dagar med bokläsning, spel, fotboll och badminton pa stranden. Det har varit mindre lata dagar med besök och kulturella (?) upplevelser i Barca och Tarragona. Resulatet är: en trött men utvilad (gar det ihop?), solbränd familj med tillhörande aupair som nu är redo för ännu en period av skola och arbete!

Viva España¡¡¡

Sänder en liten hälsning fran soliga Spanien. Shorts och linne är maximum, solskyddet är pa, vattnet svalkar skönt (bade i det azurbla havet och i den till huset tillhörande poolen). Kanske besriver det bra hur läget är här nere...

Vill samtidigt meddela att min blogg gar pa lagvarv nu och fram till i början pa nästa vecka. Da ska jag ta mej i kragen...

Tankar om Zermatt och Toblerone

Att min asikt är att Schweiz är ett underbart land, kan väl vid det här laget inte gatt nagon läsare förbi? Här kommer ännu en hyllning till detta land. Denna gang i form av reflektioner kring min helg i Zermatt.

"Toblerone". Det räcker att säga ordet för att fa det att vattnas i munnen. Eller hur? (Parentes: Det slog mig nu att denna utsökta Schweiziska choklad är inget vi har pa Kooperativa hemma i Hajom, eller? Jag kan iallafall inte erinra mig att jag varken köpt, packat upp eller restnoterat denna vara. Elisabeth, beställ hem!) Övergangen fran chokladen till skidorten är faktiskt inte konstig alls, även om det kan tyckas sa. Vet inte om ni lagt märke till berget som är tryckt i guld pa paketet? Iallafall har väl ingen undgatt att chokladen har formen av just ett berg? Detta berg är Matterhorn - Schweiz högsta - som reser sig över den lila byn Zermatt. Där har vi det!

Förutom mängder av toblerone erbjuder byn vandring, skidakning, gastronomiska upplvelser och väldiga utsikter - och allt av bästa kvalité. Att Zermatt är en riktig pärla, det fick jag och omkring 40 andra aupairer världen över uppleva en helg i början av oktober. Men vi var endast fem som ocksa erfarade att byn är en verklig skidort. (Svenska fjällen---nja.) Vi fem valde bort andra dagens vandring och utnyttjade den istället till snowboardakning pa glaciären...

Om i fall att du drar till Zermatt i framtiden:

• Byn är bilfri. Bilen placerar du en bit ifran och tar taget. Väl där väljer du mella att aka lyxigt i häst och vagn, mindre lyxigt i elbussar, eller ännu mindre lyxigt ta dej framat till fots.
• Apfelstrudel med vanlijsas pa toppen av Zmutt är att rekommendera.
• Senaste skidorna med tillbehör är ett maste om du inte vill verka som Stig H. Olsson i backarna.
• Ta med STORA planboken (behöver jag säga mer...)
• Om du inte äger föregaende: bo billigt och bra pa YouthHostel, kör pa picknick och sta ut med att se ut som Stig. H. (Han är ju faktiskt ganska charmig).

Mina omgivningar: Lausanne (Låsann)

Tänk Gamla stan i Stockholm. Tänk stranpromenaden i Las Palmas. Tänk vyerna i Sagan om Ringen-trilogin. Voilà, här har du Lausanne i ett nötskal. Förklaring kanske? Jag ska ta med er pa en visuell liten vandring i staden, kantonen Vauds största och landet Schweiz vackraste (?).

Lausanne är ingen plats för dem utan benmuskler. Det kan lätt konstateras efter en dags promenerande i backe, efter backe, efter backe. Lausanne ligger i nedatlut (eller uppförslut, beroende vem man är, själv föredrar jag det sistnämnda). Den börjar med bostadsomradena längst upp i Bellevaux och slutar med smabatshamnen i Oschy, precis vid kanten av Lac de Genève, eller Lac Léman som fransmännen sa envist vill kalla den. Och hela tiden däremellan gar det nedför, eller uppför.

Vi börjar där uppe och tar det bästa till sist.

I ett utav omradena norr om de centrala delarna bor morfadern till mina barn. Hos honom i hans 150-ariga alpstuga (!) belägen mitt ibland, ja inte är det alpstugor iallafall, sov jag en natt för ett tag sen, da jag skulle göra min första visit i Lausanne. Inte är det nagot märkvärdigt i omradena runtom detta spännande hus, men 20 minuter till fots därifran börjar det arta sig. Villaomradena försvinner och nedanför oss öppnar sig stadens kärna. Staden har nyss vaknat; Bilister, scootrar, cyklister, trottinister (trottinett är en sparkcykel, livsfarlig enlig mej, men mycket poulär i detta land) och gangtrafikanter försöker att samsas i morgonstressen. Man känner doft av nybakat bröd fran ett av de alla otaliga bagerierna i staden. Solen värmer pa. Vattnet nere i sjön glittrar. Snart nar vi Place de la Riponne. Ett väldigt torg kantat av det gamla universitetet, nu museum, uppfört i Renässansstil. Gar man förbi denna monstruösa byggnad och tar trapporna kommer man strax till Lausannes stolthet: den 100 meter langa katedralen fran 1200-talet, med magnifika fönstermalningar i orginal och en mäktig orgel. Tyvärr är kyrkan uppförd i sandsten, vilket gör att den hela tiden tvingas vara under renovering. Vacker är den iallafall och ligger underbart placerad med en utsikt över stadens tak.

Vi fortsätter var vandring nedat. Gamla stan hälsar oss med sina sma butiker, caféer och pubar. Efter affärer, affärer, affärer kommer ännu ett strak av bostäder - lyxiga, stora med vackra entréer och säkra spärrar. Dröm Hanna...

Musklerna i laren börjar gnälla och vi börjar funderar pa vad som egentligen är bäst, att ga uppför eller nedför? Men nu är vi där. Vid vattnet. Värken glöms bort totalt och istället flyttas tankarna till allt detta bedarande vi har framför oss. Pa denna sidan vattnet: Schweiz svar pa medelhavet, pa den andra sidan: inspelningsplatsen för Sagan om Ringen-filmerna kanske? Nej det är franska alperna. Ljuvligt.

Ska vi ta oss nagot att äta? Fylla pa energi efter var vandring nedat och innan var vandring tillbaka uppat (om vi nu inte tar buss nummer 2 istället, later som ett bättre förslag va?). Korvkiosk, crêperie eller lyxrestaurang - här finns allt.

Garenterat kommer känslan, när vi sitter där och smaskar: Lausanne är en stad att atervända till.

Inte att förglömma när du besöker staden:

• Olympiska muséet och dess park. Här innen finns allt värt att veta om detta enorma evenemang. Lausanne betecknas som den olympiska huvudstaden.


• Maten pa Manora: välj och vraka, här finns allt, det är bara att fylla brickan. Och inte är det särskillt dyrt heller. Efterrättsavdelningen -->


• Hamnen i Oschy, det tal att nämnas igen och igen och igen. Sagolikt vackert.


• Kathedralen och utsikten därifran.


• Att vila benen ett bra tag innan...

Inget att säga till en Schweizare

Under dynastin Borgias tyranni genomled italienarna 30 års krig, mord, terror och blodsutgjutelse - men ur det framträdde Michelangelo, Leonardo da Vinci och renässansen. I Schweiz har man haft femhundra års demokrati, broderskärlek och fred. Och vad har det frambringat? Gökuret.

Graham Greene (1904-1991)

PS. Kanske säger jag som gammal kulturare nagot dumt nu, MEN fragan är ju om fred ända inte är snäppet viktigare än konst?

Kan det bli vackrare?

Söndag morgon. 05.30 börjar min mobil att ljuda. Redan! Det har inte blivit minst atta timmars sömn denna natt. Men sa kommer jag pa: ska ju fjällvandra idag! Tanken far mej att flyga ur sängen. Kolsvart ute. Huset tyst och tomt. Familjen är sedan gardagen redan i Grindelwald, orten ivilken vi ska spendera en dag i bergen. Frukost, packning (blir det vacker väder idag? Uppe i fjällen är det säkert kallt, bäst att ta med en extra tröja) och iväg. Taget gar 06.34 fran Essert-Pittet...

Ett antal mil öster ut, 4 timmar och 4 byten senare (!, gissar att söndagar inte är de goda kommunikationernas dag) nar jag byn. Pa vägen hit har jag passerat vackra städer som Neuchâtel och Bern, mindre vackra industriomraden utanför Thon och hunnit med att bade lösa korsord (pa svenska), bli utskälld av en tant som inte tyckte det gick för dig att ha fötterna i sätet mittemot (men jag hade faktiskt tagit av mej skorna...), irritera mej pa grannen som hade alldeles för högt ljud i öronen och framförallt hade jag sovit. Pigg och förväntansfull klev jag av vagnen. Jag och en väldans massa japaner (med tillhörande kameraväskor). "Det är hit de kommer", berättade Evelyne. Jag tycker i och för sig att man ser dem överallt.

Familjen möter mig, vi hämtar upp en annan familj som skulle ackompagnera oss och tillsammans bestiger vi den skraltiga kabinbaban som skulle föra oss upp till toppen. Vi nar toppen. Oskadda.

WOW alltsa! Vilka vyer. Oslagbart. Finner inga ord. En bit bort reste sig mäktiga snöklädda toppar (därifran skulle vi senare fa se ett gäng, enligt mej tokiga, amerikanare som hoppade fallskärm). Nedanför oss som sma svarta och vita prickar lag alpstugor, kor, far och getter och runt alltsammans gröna ängar och höstfärgade skogar. Vinden var kylig däruppe, men solen värmde gott. Och inte langt efter att vi börjat traska tvingades jag ta av mej mina lager.

Detta är livet kan jag konstatera! I alla fall är fjällvandring nagot som man bör ha testat pa. Nöjd, glad och faktiskt ocksa pigg (trots den tidiga morgonen) satt jag i bilen pa hemvägen. Oj, vilka lovord. Inget negativt, fragar ni er? Nja, det kom ju dagen efter. Biverkningarna efter att ha vandrat nedat, träningsverk pa utsidan av skinkorna (som jag inte vet hur man stretchar, nagon som kan?). Fragan aterstar: var vandringen värt besväret? Oh ja, det var det.

Mina omgivningar: Yverdon (iverdån)

Fem minuter bort med bil, tre med taget, 20 med cykeln och antagligen en bra längre stund till fots (har aldrig gatt dit), ligger Yverdon, kantonen Vauds andra största stad. 24000 invanare i dagsläget. Yverdon, som korrekt kallas Yverdon-les-Bains, har anor sedan 5000 f.kr. Pa namnet les Bains kan den kunnige i franska spraket se att här handlar det om en stad med bad av nagot slag. Och jo visst, här i Yverdon finns manga sorters vatten. Staden är belägen just vid vackra Neuchâtel-sjön, här finns ett alldeles nyrenoverat badhus, man har ett s.k. thermal-bad med utomhusbassänger, relaxavdelning och hela faderullan, och sa finns här fryst vatten - iform av en ishall (sa bekymra dej inte far, jag kommer att kunna ta del av den fantastiska (och enda riktiga?) sporten ishockey här nere ocksa).
Som sa manga andra städer runt om i världen är det kärnan, de centrala, gamla delarna av staden som är nagot att ha. Ju längre bort därifran man kommer desto mer storskalighet (gra betonglador), industrier och klotter. Ju längre bort desto färre smala gator kantade av vackra hus med blomsterkorgar, sma söta butiker och bagerier välfyllda med nybakade bröd av alla dess slag (här i landet ser man dock inte tillstymmelse till färdigskivade Pagen-limpor eller Lingongrova i färgglada pasar).
Sade jag att Yverdon är Vauds andra största stad? Ok, men tro för den skull inte att här är stort. Tre sma affärsstrak finns här. En tagstation, där alla (ja, ALLA) ungdomar mellan 14 och 20 hänger pa kvällarna. COOP har nattöppet och där finns öl. 5 dl för 3 CHF. Ett fotbollstadium (korrekt grammatik nagon?), pa vilken jag själv lirar lite da och da. Tre (!) biografer. Ett torg. Ett slott. Ja, och lite till säkert ocksa--- Men stort, det är här inte. Precis lagon att hinna med pa en timme, eller tva. När man sedan är nöjd, är det bara att hoppa pa taget. Yverdon är nämligen en knytpunkt i kommunikationen, härifran kommer man överallt...nästan.

Yverdon har manga bra crêperier: Fint om man vill locka med sig Noémie.

Mina omgivningar: Suchy (suchiii)

Nej, man äter inte mycket Sushi här. Inte mer än normalt iallafall.

Suchy är min hemort, mitt näste igar, idag och fram till nasta sommar är det tänkt. Jag har förlikat mej vid tanken nu. Det kommer nog att ga...

Suchy är en utav ett otal sma-mini-pyttebyar mitt ute pa de stora, enorma, milsvidda fälten häromkring. Jag har tagit tiden: det tar 6 minuter och 14 sekunder att ga runt den. Ända bor här cirkus 314 invanare. Alltsa, här är tätbebyggt. Nästan klaustrofobivarning. Att komma hit är som att ta sig nagot arhundrade bakat i tiden. Husen utgörs nästan genomgaende av vittrade stenhus. De sma trädgardarna fylls av gamla krokiga träd, dingnade av äpplen och päron. Vägarna är krokiga och smala. Pa morgonen möts man av Charles i sin rangliga traktor pa väg till sockerbetorna. Ute pa fälten vandrar korna och ljuder med sina bjällror (nagot jag tyckte var charmigt i början, men som jag nu stundtals finner ganska enerverande. En vanesak gissar jag.) Suchy har en butik, med postfaciliteter. Den är lite och söt och har konstigt nog ALLT. Trots sina 7x9 meter. Suchy har ocksa ett café. För bönderna pa torsdagkvällarna. man kan höra dem ända hem till mej (men sa var ju byn inte sa stor visseligen). Suchy har ocksa ett fotbolls-lag. För veteraner.

Jag tycker om Suchy. Framförallt gillar jag folket här. Lugnet. Harmonin. Och att det är lätt att at sig härifran.

(Parentes: Lite lustigt, men faktiskt är det manga platser som gör reklam och lovordar sig själva genom "att det är lätt att ta sig härifran". Paradoxalt enligt mej.)

Kurs i franskatalande schweizares liv och leverne. Steg 3: Könsrollerna

Vid 17h30 kan din mamma hämta dej. Sa har det statt pa tva av Nicolas inbjudningskort. Din mamma. Varför? Jo, det är hon som är hemma.

Schwez är ett traditionsbundet land. Här haller man i det gamla och har svart med nymodigheter (en parentes: Evelyne berättade för mig att grannarna hade väldigt svart ibörjan att uppskatta deras nybygda, moderna, funkishus). Feminismen och kampen för jämställdhet är inte starka krafter, vad det verkar. Och bara en sadan sak somDet märks inte minst pa att de förutbestämda könsrollerna I Schweiz är inte kanpen för total jämställdhet sa stor. Det är inget som märks iallafall. Och bara en sadan sak som att man i detta land var sist i Europa med att införa kvinnlig rösträtt (1971) säger ju endel.

Är du man och tänker bosätta dej i Schweiz far du vara beredd pa mycket arbete (inga atta timmar här inte). Är du kvinna kan du saklart ocksa jobba om du vill, sa vida ni inte vill skaffa barn vill säga. Ett par veckors betald ledighet (har tyvärr inte den exakta siffran) efter förlossningen är vad som gäller, därefter: back to work! Manga inser att detta ju inte funkar sa bra, och eftersom dagis är bade sällsynt och mycket dyrt, väljer manga mammor att helt sluta sina arbeten (och sätta sin tilltro till mannen och dennes inkomster istället). Kvinnorna blir de traditionella hemmafruarna som städar, lagar mat, sköter barn, handlar och fikar hos grannfrun pa eftermiddagarna... (TÄNK: Sverige pa femtiotalet).

OM, om man nu inte, som ganska manga här nere, skaffar sej en liten aupair.

Läxa: Tänk över din egen situation. Visst har man det ganska bra i Sverige ända?

Dagens ungar...

Jag lyckades fa ungen att äta upp en HEL MOROT! Heja mej!

Fotnot: Noémie är anti-vegetarian och äter i princip ingentig ifran växtriket (förutom tomater). Ett av mina mal under detta ar är att lära barnet uppskatta även sadant som inte heter Nutella, pasta eller crêpes...

Kurs i franskatalande schweizares liv och leverne. Steg 2: spraket

Franskan är allt. För att bli en verklig schweizare maste du inse detta. Engelskan finns inte. Man läser spraket, lite halvtamt, de tre sista aren i skolan. Kanske kan man här säga Hej! och räkna till tio: on, two, frhee, for... Men förstar dej, det gör man inte.
Se till att kunna spraket innan du kommer hit. Även med en knagglig franska kan det vara svart att ta sig fram. Det gäller nämligen att hitta den exakta accenten i varje ord. Annars: "Pardon, je ne comprends pas"! Jag lagade ris till middag idag. "Vad blir det för mat", fragade barnen. Jag svarade: "Du poulet et du riz" och rakade lägga pa det förbjudna s:et i slutet av ordet riz. Barnen sag ut som fragetecken i ett par sekunder. Sedan sa den yngsta: Jaha, du menar "du ri". Ok, tänkte jag. Det är väl i princip samma, eller?
Vill inte pa nagot sätt skrämma bort er fran detta underbara land. Vill bara förvarna. Dock är de allra flesta invanare mycket vänliga och vill gärna första, (artighet är förövrigt ett ämne som kommer tas upp under nagon lektion framöver). Dessutom: i den fransktalande delen finns ett mycket väl utvecklat kroppssprak.Utnjuttja det om du känner dej osäker.
Nagot som automatiskt blir följden med en syn pa franskan som "det främsta" är alla dessa dubbade tvprogram och filmer. SKulle det vara sa att man rakar visa nagot pa engelska (eller annat sprak än franska), vilket ganska ofta inträffar finns det alltid en eller ett par röster ibakgrunden som hörs och som inte alls stämmer in pa munnarna. Förutom att detta ser ganska löjligt ut, är det otroligt enervernade för en sadan som jag som inte är riktigt vän med det franska spraket ännu. Varför kan de inte som vi TEXTA? Känns ju som ett billigare alternativ och dessutom blir programmet/filmen mer sanningsenlig och trevlig att se pa, när inte Cameron och Jennifer later likadant.

Du bör veta att det i Schweiz finns fyra officiella sprak: tyska (schweizisk tyska, dvs. inte alls den samma som vanlig tyska), franska, italienska och rätromanska (som mig veterligen inte talas av nagon idag).
Detta innebör dock inte att alla kan alla sprak. Verkligen inte. Schweizer-romanderna (dvs. de fransktalande) vill helst inte lära sig tyska, Schweizer-allemanderna fragar sig varför de maste lasa franska. De menar pa att tyska är och bör vara det allmängiltiga spraket i detta land. Schweizer-italienarna, och de (obefintliga) rätromanderna, ja de har nog inte sa mkt att säga till om.
Generellt sett är det sa att de som talar franska bor i den fransktalade delen, dvs. väster om den sa kallade "Röstigraven" (för mer info om denna läs gärna min kära kusins blogg: idaserneberg.com/blog) och de som talar tyska öster om dito. Men sa finns det ett lite band imitten som är bilateralt, dubbelsprakigt.
För att vara pa säkra sidan: släng ner ditt tyska-, franska- och italienska lexikon i resväskan. Eller chansa pa att kroppspraket räcker.

Läxa till nästa lektion: Lär dej ett minst ett utav spraken, eller köp dej lexikon.

Den Svenska matkonsten. Del I: Kanelbullen

Pa grund av en enorm längtan efter den svenska maten kommer jag härmed starta en liten serie reflektioner kring just detta ämne. Lat dej väl smaka! Och lat dina sinne flöda över av välbehag...

Igar bakade jag Kanelbullar. Och vad jag var omtyckt sedan. Tänk att dessa basic ingridienser: smör, mjöl, mjölk och socker, kan fa en människa till ett sadant frosseri och en sadan njutning. Och tänk vad enkelt man kan förgylla en persons dag. Bjud pa Kanelbullar. Pa10 minuter har du fixat degen. Ytterligare 10 inuter sa ligger bullarna med kanelfyllningen pa platen. Där emellan lite jäsning och en stunds vila (eller eventuellt diskning...). Kulmen i "Komedin om Kanelbullen" kommer da bullan star i ugnen och en doft sa ljuv som inget annat sprider sig i huset.

Kanelbullen är ett helt och hallet svenskt bakverk. Den introducerades da utbudet av ingridienser ökade efter första världskriget, alltsa pa 1920-talet. Kanelbullen finns i en mängd varianter. Den vanligaste sorten utgörs av en "snurra" , eller "sncäcka". Men det finns även i former som: vegabröd, biocher, dubbelsnurror, flätor och kransar och knutar (enligt mej den vackraste och godaste sorten. Denna gör min mor och själv har jag inte, efter 19 ar ännu lyckats lära mej den konsten.)

Tillvägagangssätter är som följer:

ca 25 st Kanelbullar
Du behöver:
Deg:
25 g jäst för söta degar
75 g smör eller margarin
2 ½ dl mjölk
½ dl socker
1 krm salt
1 tsk malen kardemumma
ca 7 dl vetemjöl
Fyllning:
50 g margarin eller smör
½ dl socker
1 tsk kanel
Pensling:
1 ägg
Garnering:
pärlsocker
Gör så här:
Smula ner jästen i en degbunke.
Smält matfettet och tillsätt mjölken och låt det bli fingervarmt, 37 grader.
Rör ut jästen i lite av degvätskan och tillsätt sedan resten. Tillsätt socker och kardemumma.
Använd gärna elvisp med degkrokar eller hushållsmaskin för att arbeta in allt vetemjöl i degen. Degen ska bli mjuk och smidig. Låt jäsa 30 minuter övertäckt.
Gör fyllningen. Rör ihop matfett, socker och kanel.
Kavla ut degen till en rektangulär platta, ca 20 x 50 cm. Bred på fyllningen och rulla ihop. Skär ca 1 ½ cm tjocka skivor och lägg dem i bullformar med snittytan uppåt. Låt jäsa ca 30 minuter.
Vispa upp ägget med vanlig visp och pensla försiktigt på bullarna (inte trycka hårt). Strö över pärlsocker.
Grädda mitt i ugnen i 225 grader i 8-10 minuter eller i varmluftsugn 200 grader i 10-12 minuter.

Det bästa sättert att avnjuta en Kanelbulle pa är alldeles nybakad tillsammans med ett glas kall mjölk (fran Arla, inte den Schweiziska varianten!).

Om det nu mot förmodan skulle finnas nagra bullar kvar vid bakdages slut, frys da gärna in dem. Da haller de sig länge, länge. Ta fram en, värm i micron. Voilà! Som nybakad.

Den 4 october varje ar är en lyckans dag för alla kanelbulleälskare. Sedan 1999 är nämligen denna dag "Kanelbullens alldeles egen dag". Tack Hembakningsradet!! Ta tillfället iakt och frossa! För som med allt annat sa är ocksa Kanelbullen tyvärr inte hälsosamt i för stora mängder...

Kurs i fransktalande schweizares liv och leverne. Steg 1: Kindkyssar

För att bli en verklig fransman maste du kunna kindkyssen.
Häromkring räcker det nämligen inte bara att hälsa med ett fast handslag, ett nickande eller en fjortiskram (eller grabbatag, för er som är bekanta med Marbo-dialekten). Nej! Kyssar ska det vara. Smack. Smack. Smack. Tre är det som gäller för fransmännen. Två kindkyssar, en på vardera kinden, ska det vara, när när kungliga personer möts. (Källa: nan internetsida, dvs. inte rätt enligt de källkritiska lagarna).

Det krävs en viss teknik vid kinkyssande: 1. Se upp sa att ni inte vänder huvudet at samma hall. (om det nu inte vore sa att personen ifraga attraherar er och ni vill natt mer än en ordinär hälsning). 2. Da man hälsar pa dem ma inte känner väldigt väl gäller det att inte nudda vid med läpparna pa kinden. 3. Ladda upp med saliv för att fukta läpparna. Utan "smack" sa räknas de inte.

Ska man kyssa alla man möter? Ja, här rader delade meningar. Självklart kan det verka lite pafluget att kyssa nagon vid ett första möte. Detta var nagot jag visseligen fick erfara idag. EN liten kille i Nicolas (sonen i huset) fotbollslag ställde sig och tittade pa mej efter matchen. "Vad vill du?" fragade jag vänligt. "Au revoir" sade han da och gav med kindkyssarna. "Oj da", sade jag.
Här gäller det alltsa att ga pa känslan. Och den varierar ju som bekant beroende pa vem man är. Evelyn (modern i huset) svarade pa min fraga Vem far man kyssa?: "Alla." Far i huset, som är av den blygare sorten sa: "Jag kysser helst ingen" (men sa ar han ju inte heller en renodlad fransman).
Personligen tycker jag att kindkyssen är nagot mycket trevligt. Jag blir nästan rörd när jag ser sma barn kyssa äldre damer farväl. En sadan artighet! Dock är jag ännu inte helt bekväm med utförandet. Till exemepl lyckas jag alltid missa "smacket". men det är väl bara att öva, gissar jag.

Sa där. Efter lite teori är det nu praktik som gäller.
Läxa till nästa lektion: Ut och kyss varandra!

För er som trodde att mördarsniglar var ett svenskt fenomen...

Regardez ici.

Vill dock nämna att denna bild är tagen pa en raksträcka, typ 2 km lang. Denna och ytterligare en brun marodör, var de enda jag sag.

Panyttfödelse

I morse vaknade jag med känslan av att vara en helt ny människa. Tre "äntligen" kan vittna om detta:

1. Äntligen var det min första riktiga arbetsdag som AuPair. Far arbetar (icke ovanligt, han tillbringar minst 70% av veckan bland sina grönsaksodlingar), mor sover efter att ha jobbat natt. Min uppgift: att ockupera de tre sma liven. En ekvation som visade sig inte vara helt lätt. Barn med en väldig energi och olika viljor är inte lika med en mamma som vill sova i samma hus som barnen vill leka. (Tyvärr regnade det idag, vilket gjorde att idén om att vra ute fallerade, här gäller nämligen inte dagisfröknarnas: "det finns inget daligt väder, bara daliga kläder"). Dessutom skulle det även sta mat pa bordet vid 12, da en stressad far entrar huset under sin allt för korta lunchrast. Resultatet blev dock över förväntan, tror jag. Far blev mätt och mor kom inte ur sängen förrän sen eftermiddag. Om det var för att hon hade sovit som en stock (vilket jag stillsamt hoppas) eller om det var för att hon inte sovit alls, det later jag vara osagt. (Men än sa länge har hon inte bett mej leta efter en annan familj).

2. Äntilgen känner jag att skolan är ett avslutat kapitel för mig, det har tagit tid. Pratade med mamma igar som berättade om min broders angest för denna dag, denna första skoldag, efter ett alltför kort och regning sommarlov. Jag vill säka en tanke av medlidande till alla er som har tid kvar i skolbänken. STACKARE.

3. Äntligen är det min 19:e födelsedag idag. Eller, egentligen är det inte en sa stor grej. Men ända (nej, det är inte bakdelen jag syftar till, det är bara sa att det inte finns nagra å pa ett franskt tangentbord...), edt är ju trota allt sista aret som tonaring som inleds idag.

Fixade en pannkakstarta för att "fira" mitt aldrande. Ja, det var väl tur att den blev som den blev när den inte blev som den skulle.

PS. Har fatt anbud fran topplaget Epounge F, om att bli deras tränare. Ska tänka pa saken. Ja menar, är inte det en fördel om en tränare och spelarna kan första varandra, eller?

Nagra inledande fraser

I ett mycket trevligt rum. I ett supermodernt hus. I en liten, liten by (Suchy). Bland tusen andra sma byar. Nära en underbar, pittoresk stad (Yverdon). Alldeles bredvid en stor, stor, medelhavsliknande sjö (Lac de Neuchâtel). I den del av Schweiz, som bland de inhemska kallas "Swiss romande". I det lilla bergiga landet Schweiz. I hjärtat av Europa. Pa planeten Tellus. DÄR, där bor en liten Aupairflicka, som just i detta nu har satt sig framför datorn för att inleda sina reflektioner.
Sedan tre dagar tillbaka har denna flicka inte längre de gamla vanliga bla tapeterna, grannens hönor eller brödernas snattrande att irritera sig pa da hon vaknar. Nej. Nu väcks hon av kornas bjällrande, av solen som stiger upp bakom bergstopparna. Maste dock namna att dessa tva ting väckte mig allt fär sent idag (jag hade glömt att ställa klockan). Första arbetsdagen, en timma sent till frukost. Här maste det bli skärpning!
Önskar Dig Bienvenu till Schweiz - de förtrollande klockornas (?) land, och till min blogg.
À bientôt. (För er som undrar, da detta ord kommer användas flitigt: Pa aterseende)