Finns det en skönare känsla en den som innfinner sig när nagot mycket jobbigt och svart plötsligt har ordnat upp sig? Lite som när man vaknar ut en mardröm och inser att: "Jo, men jag är visst inte död och klockan är tre sa jag kan lungt sova vidare". Igar mailade polisen mej (snart är jag nog riktigt bundis med dem, först fa aka polisbil och därefter fa ett personlig mail...). "Mademoiselle Blomster, du har saker att hämta pa vart kontor". Och visst var den där - min väska. Dock inte med ett komplett innehall, men man ska väl inte begära för mycket. Gaffeln hade han lämnat i alla fall och mössan, och han hade varit snäll nog att bara doppa mina böcker i sjön - inte lämna dem kvar däri. Tack. Vänligt.
En erfarenhet rikare är jag nu ialla fall: i framtiden ska jag sova PA min väska, inte bredvid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar