Den Svenska matkonsten. Del I: Kanelbullen

Pa grund av en enorm längtan efter den svenska maten kommer jag härmed starta en liten serie reflektioner kring just detta ämne. Lat dej väl smaka! Och lat dina sinne flöda över av välbehag...

Igar bakade jag Kanelbullar. Och vad jag var omtyckt sedan. Tänk att dessa basic ingridienser: smör, mjöl, mjölk och socker, kan fa en människa till ett sadant frosseri och en sadan njutning. Och tänk vad enkelt man kan förgylla en persons dag. Bjud pa Kanelbullar. Pa10 minuter har du fixat degen. Ytterligare 10 inuter sa ligger bullarna med kanelfyllningen pa platen. Där emellan lite jäsning och en stunds vila (eller eventuellt diskning...). Kulmen i "Komedin om Kanelbullen" kommer da bullan star i ugnen och en doft sa ljuv som inget annat sprider sig i huset.

Kanelbullen är ett helt och hallet svenskt bakverk. Den introducerades da utbudet av ingridienser ökade efter första världskriget, alltsa pa 1920-talet. Kanelbullen finns i en mängd varianter. Den vanligaste sorten utgörs av en "snurra" , eller "sncäcka". Men det finns även i former som: vegabröd, biocher, dubbelsnurror, flätor och kransar och knutar (enligt mej den vackraste och godaste sorten. Denna gör min mor och själv har jag inte, efter 19 ar ännu lyckats lära mej den konsten.)

Tillvägagangssätter är som följer:

ca 25 st Kanelbullar
Du behöver:
Deg:
25 g jäst för söta degar
75 g smör eller margarin
2 ½ dl mjölk
½ dl socker
1 krm salt
1 tsk malen kardemumma
ca 7 dl vetemjöl
Fyllning:
50 g margarin eller smör
½ dl socker
1 tsk kanel
Pensling:
1 ägg
Garnering:
pärlsocker
Gör så här:
Smula ner jästen i en degbunke.
Smält matfettet och tillsätt mjölken och låt det bli fingervarmt, 37 grader.
Rör ut jästen i lite av degvätskan och tillsätt sedan resten. Tillsätt socker och kardemumma.
Använd gärna elvisp med degkrokar eller hushållsmaskin för att arbeta in allt vetemjöl i degen. Degen ska bli mjuk och smidig. Låt jäsa 30 minuter övertäckt.
Gör fyllningen. Rör ihop matfett, socker och kanel.
Kavla ut degen till en rektangulär platta, ca 20 x 50 cm. Bred på fyllningen och rulla ihop. Skär ca 1 ½ cm tjocka skivor och lägg dem i bullformar med snittytan uppåt. Låt jäsa ca 30 minuter.
Vispa upp ägget med vanlig visp och pensla försiktigt på bullarna (inte trycka hårt). Strö över pärlsocker.
Grädda mitt i ugnen i 225 grader i 8-10 minuter eller i varmluftsugn 200 grader i 10-12 minuter.

Det bästa sättert att avnjuta en Kanelbulle pa är alldeles nybakad tillsammans med ett glas kall mjölk (fran Arla, inte den Schweiziska varianten!).

Om det nu mot förmodan skulle finnas nagra bullar kvar vid bakdages slut, frys da gärna in dem. Da haller de sig länge, länge. Ta fram en, värm i micron. Voilà! Som nybakad.

Den 4 october varje ar är en lyckans dag för alla kanelbulleälskare. Sedan 1999 är nämligen denna dag "Kanelbullens alldeles egen dag". Tack Hembakningsradet!! Ta tillfället iakt och frossa! För som med allt annat sa är ocksa Kanelbullen tyvärr inte hälsosamt i för stora mängder...

Kurs i fransktalande schweizares liv och leverne. Steg 1: Kindkyssar

För att bli en verklig fransman maste du kunna kindkyssen.
Häromkring räcker det nämligen inte bara att hälsa med ett fast handslag, ett nickande eller en fjortiskram (eller grabbatag, för er som är bekanta med Marbo-dialekten). Nej! Kyssar ska det vara. Smack. Smack. Smack. Tre är det som gäller för fransmännen. Två kindkyssar, en på vardera kinden, ska det vara, när när kungliga personer möts. (Källa: nan internetsida, dvs. inte rätt enligt de källkritiska lagarna).

Det krävs en viss teknik vid kinkyssande: 1. Se upp sa att ni inte vänder huvudet at samma hall. (om det nu inte vore sa att personen ifraga attraherar er och ni vill natt mer än en ordinär hälsning). 2. Da man hälsar pa dem ma inte känner väldigt väl gäller det att inte nudda vid med läpparna pa kinden. 3. Ladda upp med saliv för att fukta läpparna. Utan "smack" sa räknas de inte.

Ska man kyssa alla man möter? Ja, här rader delade meningar. Självklart kan det verka lite pafluget att kyssa nagon vid ett första möte. Detta var nagot jag visseligen fick erfara idag. EN liten kille i Nicolas (sonen i huset) fotbollslag ställde sig och tittade pa mej efter matchen. "Vad vill du?" fragade jag vänligt. "Au revoir" sade han da och gav med kindkyssarna. "Oj da", sade jag.
Här gäller det alltsa att ga pa känslan. Och den varierar ju som bekant beroende pa vem man är. Evelyn (modern i huset) svarade pa min fraga Vem far man kyssa?: "Alla." Far i huset, som är av den blygare sorten sa: "Jag kysser helst ingen" (men sa ar han ju inte heller en renodlad fransman).
Personligen tycker jag att kindkyssen är nagot mycket trevligt. Jag blir nästan rörd när jag ser sma barn kyssa äldre damer farväl. En sadan artighet! Dock är jag ännu inte helt bekväm med utförandet. Till exemepl lyckas jag alltid missa "smacket". men det är väl bara att öva, gissar jag.

Sa där. Efter lite teori är det nu praktik som gäller.
Läxa till nästa lektion: Ut och kyss varandra!

För er som trodde att mördarsniglar var ett svenskt fenomen...

Regardez ici.

Vill dock nämna att denna bild är tagen pa en raksträcka, typ 2 km lang. Denna och ytterligare en brun marodör, var de enda jag sag.

Panyttfödelse

I morse vaknade jag med känslan av att vara en helt ny människa. Tre "äntligen" kan vittna om detta:

1. Äntligen var det min första riktiga arbetsdag som AuPair. Far arbetar (icke ovanligt, han tillbringar minst 70% av veckan bland sina grönsaksodlingar), mor sover efter att ha jobbat natt. Min uppgift: att ockupera de tre sma liven. En ekvation som visade sig inte vara helt lätt. Barn med en väldig energi och olika viljor är inte lika med en mamma som vill sova i samma hus som barnen vill leka. (Tyvärr regnade det idag, vilket gjorde att idén om att vra ute fallerade, här gäller nämligen inte dagisfröknarnas: "det finns inget daligt väder, bara daliga kläder"). Dessutom skulle det även sta mat pa bordet vid 12, da en stressad far entrar huset under sin allt för korta lunchrast. Resultatet blev dock över förväntan, tror jag. Far blev mätt och mor kom inte ur sängen förrän sen eftermiddag. Om det var för att hon hade sovit som en stock (vilket jag stillsamt hoppas) eller om det var för att hon inte sovit alls, det later jag vara osagt. (Men än sa länge har hon inte bett mej leta efter en annan familj).

2. Äntilgen känner jag att skolan är ett avslutat kapitel för mig, det har tagit tid. Pratade med mamma igar som berättade om min broders angest för denna dag, denna första skoldag, efter ett alltför kort och regning sommarlov. Jag vill säka en tanke av medlidande till alla er som har tid kvar i skolbänken. STACKARE.

3. Äntligen är det min 19:e födelsedag idag. Eller, egentligen är det inte en sa stor grej. Men ända (nej, det är inte bakdelen jag syftar till, det är bara sa att det inte finns nagra å pa ett franskt tangentbord...), edt är ju trota allt sista aret som tonaring som inleds idag.

Fixade en pannkakstarta för att "fira" mitt aldrande. Ja, det var väl tur att den blev som den blev när den inte blev som den skulle.

PS. Har fatt anbud fran topplaget Epounge F, om att bli deras tränare. Ska tänka pa saken. Ja menar, är inte det en fördel om en tränare och spelarna kan första varandra, eller?

Nagra inledande fraser

I ett mycket trevligt rum. I ett supermodernt hus. I en liten, liten by (Suchy). Bland tusen andra sma byar. Nära en underbar, pittoresk stad (Yverdon). Alldeles bredvid en stor, stor, medelhavsliknande sjö (Lac de Neuchâtel). I den del av Schweiz, som bland de inhemska kallas "Swiss romande". I det lilla bergiga landet Schweiz. I hjärtat av Europa. Pa planeten Tellus. DÄR, där bor en liten Aupairflicka, som just i detta nu har satt sig framför datorn för att inleda sina reflektioner.
Sedan tre dagar tillbaka har denna flicka inte längre de gamla vanliga bla tapeterna, grannens hönor eller brödernas snattrande att irritera sig pa da hon vaknar. Nej. Nu väcks hon av kornas bjällrande, av solen som stiger upp bakom bergstopparna. Maste dock namna att dessa tva ting väckte mig allt fär sent idag (jag hade glömt att ställa klockan). Första arbetsdagen, en timma sent till frukost. Här maste det bli skärpning!
Önskar Dig Bienvenu till Schweiz - de förtrollande klockornas (?) land, och till min blogg.
À bientôt. (För er som undrar, da detta ord kommer användas flitigt: Pa aterseende)