Flopp.

Och vad händer med Sverige och Eurovision?
Kan vi inte bara inse att vi lever lite för mycket kvar i det förflutna, i Carola- och Bröderna Herreys-eran, och att vi har för få och dessutom otrogna grannlänger (hur länge sedan var det som Norge gav oss sin tolva?
Den enda lilla behållningen av lördagens Eurovisions-kväll (förutom att den spenderades i en liten stuga i Grindelwald tillsammans med härliga människor och god grillmat) var väl Björn Gustafssons söta fejs i rutan.



För övrigt röstade jag på Sverige i ar. Till ingen nytta visserligen, men ända.

Det är över nu.

Räksalladen blev lyckad och dagarna med kusinerna härliga. Nu har även Emma och Lisa sett la Suisse. De har vandrat sig svettiga och möra i bergen runt Grindelwald. De har sett spektakel utförda av Nico och Noé med klasskompisar. De har fyllt magarna med fondue, choklad, cervelas och Manora-mat. De har klappat ormar. De har besigit landets okuperade terräng i en liten, liten svart, trög cheva. De har shoppat loss i Genève. Och de har fatt sta ut med mej under sex hela dagar.

Men de överlevde och är nu tillbaka i la Suède - en klocka, ost och massa choklad rikare. Och jag har blivit tva kusiner fattigare. Back to basic igen alltsa. Men det ska nog ga. I en och en halv manad till.

Om räkor och kusiner

Har just satt in en omgång Annas havrebaguetter i ugnen. Dem ska vi ha till räksalladen i kväll då morfar och farfar kommer på besök. Räkorna - ja de kommer mina kära treakusiner med. Om en timme landar de i Genève. Och det är lite därför som jag snabbt präntar ner några rader här på bloggen. Just för att meddela att den som väntar på ett djupt, innehållsrikt och intressant inlägg nog kommer att få vänta ett litet tag. Inte sa mycket beroende pa brist på fantasi (som det annars brukar vara), utan mer i brist på tid.

Här har ni brudarna som kommer pa besök - med riktiga räkor!

En lördagförmiddag i Ependes.

I morse var det upp med tuppen som gällde. Vi skulle på "atélier de foot" jag och småkillarna i Ependes. Detta begrepp är (nog) ett schweiziskt fenomen och innebär en liten miniturnering med inbakade fotbollsövningar. Trevlig idé.

Jason, Samuel, Aurélien, Bastien, Guillaume och de andra gjorde riktigt bra ifrån sej. Tre vunna matcher och tva oavgjorda. Som tränare blir man stolt.

Efter turneringen, under den påföljande självklara apéron (vin eller öl, eller far det lov att vara något starkare? Medans barnen leker en bit bort. Och sen tar vi bilen hem.) fick jag beröm av klubbens president som menade på att ungarna genomgått en stor utveckling sedan jag kom. Tack. Det värmer och motiverar. Men innerst inne frågar jag mej om den där utvecklingen inte främst är av det naturliga "växa och bli större och starkare-slaget"?

Under pausen, smaskandes pa den sedvanliga brödskivan med chokladbitar till.

Je deviens quoi?

Uttrycket i rubriken betyder ungefär: "Vad har hänt mej sen sist?" Ja, återigen är det ett tag sedan ett nytt inlägg poppade upp här på bloggen. Nu känner jag därför, medans jag med ena örat och ögat lyssnar/ser på Niklas mat på svt.se, att det är hög tid för en liten uppdatering.

Vad har hänt mej sen sist? Efter en lugn helg med lite arbete hemma och några härliga dagar tillsammans med Kirsten i Djävulshålan (inte sa hemskt som det later - en underbar liten by i alperna - eg. Les Diablerets), började veckan mindre lungt. Jag hade sett fram emot min sovmorgons-vecka länge och vad händer? Jo det Jäggiska huset far besök av ett gäng trädgardsgubbar vars uppgift är att flytta stenmuren brevid huset. Sa klart börjas det i ottan. Sa klart var jag glad när de begav sig av i onsdags.

Fönsterputs, storstädning av barnens rum och fotbollsträning med småkillarna...jag kan konstatera Äntligen Fredag!

Och ännu en dag närmare Sverige...

Varmiddag med helstekt fisk, sparris och rabarberpaj (av rabarber jag stulit hos grannen.) Sen har vi kära Marianne pa svenska kyrkan som fick en krusbärsbuske av oss aupairer da hon firade födelsedag igar. Blott Sverige svenska krusbär har, som ni kanske hört.

Bäst just nu: värme, sol och sommarkänslor. Ledighet. svt.se

Sämst just nu: myggor och solbränna. Evelynes arbetsschema för juni. svt.se

Ojoj, vart ska det sluta?

Här i Schweiz är Sverige lika med IKEA, blondiner och kyla. Men ocksa känt för att ligga i bräsen för jämställdhetsfragor (något som landet själv inte är lika "duktigt" på). Denna fördom visade sig stämma häromdagen då jag läste följande i 20 minutes (typ Metro):

"Svenska kommuner kan från och med nu välja om de vill ha grön och röd gumma istället för gubbe pa trafikljusen".

Är det sant Sverige? Nu tror jag minsann att vi har gått för långt Vad hjälper detta i kampen mot mansdominerade arbetsplatser, löneskillnaderna och kvinnomisshandel? Och vem har sagt att inte kvinnor kan bära byxor?

Jag ska sjunga en liten stump om denne lille katten: han skulle springa efter sin svans, men han fick inte fatt 'en.Katten sprang, svansen slang, katten sprang och svansen slang!Denna visa är inte lång, vi kan sjunga den än en gång.

Jag ska sjunga en liten stump om denne lille katten: han skulle springa efter sin svans, men han fick inte fatt 'en.Katten sprang, svansen slang, katten sprang och svansen slang!Denna visa är inte lång, men nu tar vi en annan sång.

Findus. Kära Findus. Vackraste katten. Alla hundars skräck (även Hannas med ibland). Hilmelund- råttornas värsta fiende (allt raspande i väggarna har varit som bortblast och längesedan var det mamma med likblekt ansikte ställde sig på stolen och skrek "Bengt! HJÄLP!"). Gourmanden nummer ett. Sjusovare utan dess like. Ynklig och liten, uppfostrad med nappflaska i mormors knä. En alldeles, alldeles speciell liten varelse som nu blivit en ängel. Ett djur som inte drog sig för att bitas eller rivas - men sakna dej, det kommer jag ända att göra. Vila i frid.

Man hänger med.

Den nionde sista veckan har rullat igång efter en helg med mycket sollapande och avkoppling. Själv börjar min hudfärg sa smått komma ikapp en tomats dito. Men i dessa ozon-tunna tider glömmer jag sällan solcrémen. Lördag kväll var lika med filmkväll med Maja. Vi såg Ratatouille och jag kan konstatera att jag inte har långt kvar till barnen Jäggi i antal sedda gånger Men den är väldigt bra!

Veckan blir tuff. SEX arbetsdagar och jag börjar nästan närma mej Lars-Göran pa Kooperativa i antal timmar per vecka. Nästan. Därefter blir det dock två hela dagars ledighet. I detta land markerar man nämligen fortfarande annandag pingst röd. Schweiz är bra. Men kommer aldrig enligt mej att komma i jämnhöjd med Sverige.

Obligatorisk glass vid stranden i Lausanne.

Yes!

Tänk sa snabbt vinden kan vända. För några minuter sedan satt jag här med tristessen som en tjockt moln omkring mej, för femtiotredje gången denna dag slötittandes min mail (fortfarande inget nytt), funderandes över vad denna langhelg skulle bjudas på (inte mycket, mer än slant-sparande såg det ut som då). Nu har jag plötsligt fatt att göra. Mitt rum måste städas då jag far finbesök hela helgen av min gamla Rom-kompanjon. Heja dej Maja för att du också är ledig och har tråkigt!

I Crans Montana tidigare i ar. (Snodde denna fran dej Maja.)

Därför gillar jag barnen Jäggi.

• De är inte långsinta (överhuvud taget det allra bästa med de allra flesta barn.)


• De uppskattar mej (särskilt när jag tillåter dem se TV och slippa kokta grönsaker) och det mesta jag hittar på (dock inte lek ute i regnet, men gärna gökotta fann jag igår).


• De ger mej pengar. Japp.


• De ger mej omväxlande saker att göra under dagarna. (Ok, ibland hade det varit skönt att slippa leka häst, men tanken på att städa dagarna i ända är outhärdlig).


• De är fulla av energi. Och de smittar av sig. För det mesta på rätt sätt. Men ibland också på det motsatta tyvärr.


• De är mina! Nästan. Och just det där "nästan" är jag hemskt glad för.

Lärdommar av veckan som gatt.

1. Tillaga oftare sopplunch med pannkakor och ungsbakad "falukorv" (i.e. cervelas som inte är alls samma, men funkar i nödfall). Typiskt svensk husmanskost som samtidigt var verkligt uppskattade rätter. Gör däremot mindre ofta klibbig polenta som inte smakar något

2. Släng inget i soptunnan innan du är säker på att det passar där. Inom loppet av ett par timmar hade jag "rakat" förskingra en liten menlös järnpinne, som visade sig inte vara sa menlös utan ett slags verktyg till Nicos tandställning. AJ! Dessutom en vissen fyrklöver, funnen utav Christians 25åriga kollega och adresserad till MIG (f.ö. andra gåvan jag far av denne man jag aldrig någonsin träffat. Han lär ha sett mej dock.) Evelyne hann upptäcka mitt illdåd, men klövern är inte längre i sitt ursprungliga skick. Otur. AJAJ.

3. Varför är det Gökotta endast en gång per ar? Ok, jag kan första att allt för ofta skulle bli ointressant i längden, då den lille rackaren som koko:ar sällan brister ut i sång MEN vad härligt det är. Frukost i det fuktiga gröngräset (förhoppningsvis inte av regn), frisk luft och frihet. Själv har jag under alla mina ar inte missat en enda gökotta vad jag vet. Det tänker jag fortsätta att inte göra. Varför inte en talgoxe-otta eller en hackspetts-dito nästa gång Någon som är på?

4. Mini-golf går faktiskt att spela utan att det sparar ur i bistra miner, hämdlysthet, gråt och avbrutna klubbor (läs: minigolf med familjen Blomster). I allafall med barnen Jäggi. Och ialla fall om man later dem fuska lite. Jag måste nämna att jag är hemskt nöjd också med min egen insats. Ett ynka poäng ifrån Christian, som enligt barnen och (sig själv) är oslagbar. Nästa gång