Inget att säga till en Schweizare

Under dynastin Borgias tyranni genomled italienarna 30 års krig, mord, terror och blodsutgjutelse - men ur det framträdde Michelangelo, Leonardo da Vinci och renässansen. I Schweiz har man haft femhundra års demokrati, broderskärlek och fred. Och vad har det frambringat? Gökuret.

Graham Greene (1904-1991)

PS. Kanske säger jag som gammal kulturare nagot dumt nu, MEN fragan är ju om fred ända inte är snäppet viktigare än konst?

Kan det bli vackrare?

Söndag morgon. 05.30 börjar min mobil att ljuda. Redan! Det har inte blivit minst atta timmars sömn denna natt. Men sa kommer jag pa: ska ju fjällvandra idag! Tanken far mej att flyga ur sängen. Kolsvart ute. Huset tyst och tomt. Familjen är sedan gardagen redan i Grindelwald, orten ivilken vi ska spendera en dag i bergen. Frukost, packning (blir det vacker väder idag? Uppe i fjällen är det säkert kallt, bäst att ta med en extra tröja) och iväg. Taget gar 06.34 fran Essert-Pittet...

Ett antal mil öster ut, 4 timmar och 4 byten senare (!, gissar att söndagar inte är de goda kommunikationernas dag) nar jag byn. Pa vägen hit har jag passerat vackra städer som Neuchâtel och Bern, mindre vackra industriomraden utanför Thon och hunnit med att bade lösa korsord (pa svenska), bli utskälld av en tant som inte tyckte det gick för dig att ha fötterna i sätet mittemot (men jag hade faktiskt tagit av mej skorna...), irritera mej pa grannen som hade alldeles för högt ljud i öronen och framförallt hade jag sovit. Pigg och förväntansfull klev jag av vagnen. Jag och en väldans massa japaner (med tillhörande kameraväskor). "Det är hit de kommer", berättade Evelyne. Jag tycker i och för sig att man ser dem överallt.

Familjen möter mig, vi hämtar upp en annan familj som skulle ackompagnera oss och tillsammans bestiger vi den skraltiga kabinbaban som skulle föra oss upp till toppen. Vi nar toppen. Oskadda.

WOW alltsa! Vilka vyer. Oslagbart. Finner inga ord. En bit bort reste sig mäktiga snöklädda toppar (därifran skulle vi senare fa se ett gäng, enligt mej tokiga, amerikanare som hoppade fallskärm). Nedanför oss som sma svarta och vita prickar lag alpstugor, kor, far och getter och runt alltsammans gröna ängar och höstfärgade skogar. Vinden var kylig däruppe, men solen värmde gott. Och inte langt efter att vi börjat traska tvingades jag ta av mej mina lager.

Detta är livet kan jag konstatera! I alla fall är fjällvandring nagot som man bör ha testat pa. Nöjd, glad och faktiskt ocksa pigg (trots den tidiga morgonen) satt jag i bilen pa hemvägen. Oj, vilka lovord. Inget negativt, fragar ni er? Nja, det kom ju dagen efter. Biverkningarna efter att ha vandrat nedat, träningsverk pa utsidan av skinkorna (som jag inte vet hur man stretchar, nagon som kan?). Fragan aterstar: var vandringen värt besväret? Oh ja, det var det.

Mina omgivningar: Yverdon (iverdån)

Fem minuter bort med bil, tre med taget, 20 med cykeln och antagligen en bra längre stund till fots (har aldrig gatt dit), ligger Yverdon, kantonen Vauds andra största stad. 24000 invanare i dagsläget. Yverdon, som korrekt kallas Yverdon-les-Bains, har anor sedan 5000 f.kr. Pa namnet les Bains kan den kunnige i franska spraket se att här handlar det om en stad med bad av nagot slag. Och jo visst, här i Yverdon finns manga sorters vatten. Staden är belägen just vid vackra Neuchâtel-sjön, här finns ett alldeles nyrenoverat badhus, man har ett s.k. thermal-bad med utomhusbassänger, relaxavdelning och hela faderullan, och sa finns här fryst vatten - iform av en ishall (sa bekymra dej inte far, jag kommer att kunna ta del av den fantastiska (och enda riktiga?) sporten ishockey här nere ocksa).
Som sa manga andra städer runt om i världen är det kärnan, de centrala, gamla delarna av staden som är nagot att ha. Ju längre bort därifran man kommer desto mer storskalighet (gra betonglador), industrier och klotter. Ju längre bort desto färre smala gator kantade av vackra hus med blomsterkorgar, sma söta butiker och bagerier välfyllda med nybakade bröd av alla dess slag (här i landet ser man dock inte tillstymmelse till färdigskivade Pagen-limpor eller Lingongrova i färgglada pasar).
Sade jag att Yverdon är Vauds andra största stad? Ok, men tro för den skull inte att här är stort. Tre sma affärsstrak finns här. En tagstation, där alla (ja, ALLA) ungdomar mellan 14 och 20 hänger pa kvällarna. COOP har nattöppet och där finns öl. 5 dl för 3 CHF. Ett fotbollstadium (korrekt grammatik nagon?), pa vilken jag själv lirar lite da och da. Tre (!) biografer. Ett torg. Ett slott. Ja, och lite till säkert ocksa--- Men stort, det är här inte. Precis lagon att hinna med pa en timme, eller tva. När man sedan är nöjd, är det bara att hoppa pa taget. Yverdon är nämligen en knytpunkt i kommunikationen, härifran kommer man överallt...nästan.

Yverdon har manga bra crêperier: Fint om man vill locka med sig Noémie.

Mina omgivningar: Suchy (suchiii)

Nej, man äter inte mycket Sushi här. Inte mer än normalt iallafall.

Suchy är min hemort, mitt näste igar, idag och fram till nasta sommar är det tänkt. Jag har förlikat mej vid tanken nu. Det kommer nog att ga...

Suchy är en utav ett otal sma-mini-pyttebyar mitt ute pa de stora, enorma, milsvidda fälten häromkring. Jag har tagit tiden: det tar 6 minuter och 14 sekunder att ga runt den. Ända bor här cirkus 314 invanare. Alltsa, här är tätbebyggt. Nästan klaustrofobivarning. Att komma hit är som att ta sig nagot arhundrade bakat i tiden. Husen utgörs nästan genomgaende av vittrade stenhus. De sma trädgardarna fylls av gamla krokiga träd, dingnade av äpplen och päron. Vägarna är krokiga och smala. Pa morgonen möts man av Charles i sin rangliga traktor pa väg till sockerbetorna. Ute pa fälten vandrar korna och ljuder med sina bjällror (nagot jag tyckte var charmigt i början, men som jag nu stundtals finner ganska enerverande. En vanesak gissar jag.) Suchy har en butik, med postfaciliteter. Den är lite och söt och har konstigt nog ALLT. Trots sina 7x9 meter. Suchy har ocksa ett café. För bönderna pa torsdagkvällarna. man kan höra dem ända hem till mej (men sa var ju byn inte sa stor visseligen). Suchy har ocksa ett fotbolls-lag. För veteraner.

Jag tycker om Suchy. Framförallt gillar jag folket här. Lugnet. Harmonin. Och att det är lätt att at sig härifran.

(Parentes: Lite lustigt, men faktiskt är det manga platser som gör reklam och lovordar sig själva genom "att det är lätt att ta sig härifran". Paradoxalt enligt mej.)

Kurs i franskatalande schweizares liv och leverne. Steg 3: Könsrollerna

Vid 17h30 kan din mamma hämta dej. Sa har det statt pa tva av Nicolas inbjudningskort. Din mamma. Varför? Jo, det är hon som är hemma.

Schwez är ett traditionsbundet land. Här haller man i det gamla och har svart med nymodigheter (en parentes: Evelyne berättade för mig att grannarna hade väldigt svart ibörjan att uppskatta deras nybygda, moderna, funkishus). Feminismen och kampen för jämställdhet är inte starka krafter, vad det verkar. Och bara en sadan sak somDet märks inte minst pa att de förutbestämda könsrollerna I Schweiz är inte kanpen för total jämställdhet sa stor. Det är inget som märks iallafall. Och bara en sadan sak som att man i detta land var sist i Europa med att införa kvinnlig rösträtt (1971) säger ju endel.

Är du man och tänker bosätta dej i Schweiz far du vara beredd pa mycket arbete (inga atta timmar här inte). Är du kvinna kan du saklart ocksa jobba om du vill, sa vida ni inte vill skaffa barn vill säga. Ett par veckors betald ledighet (har tyvärr inte den exakta siffran) efter förlossningen är vad som gäller, därefter: back to work! Manga inser att detta ju inte funkar sa bra, och eftersom dagis är bade sällsynt och mycket dyrt, väljer manga mammor att helt sluta sina arbeten (och sätta sin tilltro till mannen och dennes inkomster istället). Kvinnorna blir de traditionella hemmafruarna som städar, lagar mat, sköter barn, handlar och fikar hos grannfrun pa eftermiddagarna... (TÄNK: Sverige pa femtiotalet).

OM, om man nu inte, som ganska manga här nere, skaffar sej en liten aupair.

Läxa: Tänk över din egen situation. Visst har man det ganska bra i Sverige ända?

Dagens ungar...

Jag lyckades fa ungen att äta upp en HEL MOROT! Heja mej!

Fotnot: Noémie är anti-vegetarian och äter i princip ingentig ifran växtriket (förutom tomater). Ett av mina mal under detta ar är att lära barnet uppskatta även sadant som inte heter Nutella, pasta eller crêpes...

Kurs i franskatalande schweizares liv och leverne. Steg 2: spraket

Franskan är allt. För att bli en verklig schweizare maste du inse detta. Engelskan finns inte. Man läser spraket, lite halvtamt, de tre sista aren i skolan. Kanske kan man här säga Hej! och räkna till tio: on, two, frhee, for... Men förstar dej, det gör man inte.
Se till att kunna spraket innan du kommer hit. Även med en knagglig franska kan det vara svart att ta sig fram. Det gäller nämligen att hitta den exakta accenten i varje ord. Annars: "Pardon, je ne comprends pas"! Jag lagade ris till middag idag. "Vad blir det för mat", fragade barnen. Jag svarade: "Du poulet et du riz" och rakade lägga pa det förbjudna s:et i slutet av ordet riz. Barnen sag ut som fragetecken i ett par sekunder. Sedan sa den yngsta: Jaha, du menar "du ri". Ok, tänkte jag. Det är väl i princip samma, eller?
Vill inte pa nagot sätt skrämma bort er fran detta underbara land. Vill bara förvarna. Dock är de allra flesta invanare mycket vänliga och vill gärna första, (artighet är förövrigt ett ämne som kommer tas upp under nagon lektion framöver). Dessutom: i den fransktalande delen finns ett mycket väl utvecklat kroppssprak.Utnjuttja det om du känner dej osäker.
Nagot som automatiskt blir följden med en syn pa franskan som "det främsta" är alla dessa dubbade tvprogram och filmer. SKulle det vara sa att man rakar visa nagot pa engelska (eller annat sprak än franska), vilket ganska ofta inträffar finns det alltid en eller ett par röster ibakgrunden som hörs och som inte alls stämmer in pa munnarna. Förutom att detta ser ganska löjligt ut, är det otroligt enervernade för en sadan som jag som inte är riktigt vän med det franska spraket ännu. Varför kan de inte som vi TEXTA? Känns ju som ett billigare alternativ och dessutom blir programmet/filmen mer sanningsenlig och trevlig att se pa, när inte Cameron och Jennifer later likadant.

Du bör veta att det i Schweiz finns fyra officiella sprak: tyska (schweizisk tyska, dvs. inte alls den samma som vanlig tyska), franska, italienska och rätromanska (som mig veterligen inte talas av nagon idag).
Detta innebör dock inte att alla kan alla sprak. Verkligen inte. Schweizer-romanderna (dvs. de fransktalande) vill helst inte lära sig tyska, Schweizer-allemanderna fragar sig varför de maste lasa franska. De menar pa att tyska är och bör vara det allmängiltiga spraket i detta land. Schweizer-italienarna, och de (obefintliga) rätromanderna, ja de har nog inte sa mkt att säga till om.
Generellt sett är det sa att de som talar franska bor i den fransktalade delen, dvs. väster om den sa kallade "Röstigraven" (för mer info om denna läs gärna min kära kusins blogg: idaserneberg.com/blog) och de som talar tyska öster om dito. Men sa finns det ett lite band imitten som är bilateralt, dubbelsprakigt.
För att vara pa säkra sidan: släng ner ditt tyska-, franska- och italienska lexikon i resväskan. Eller chansa pa att kroppspraket räcker.

Läxa till nästa lektion: Lär dej ett minst ett utav spraken, eller köp dej lexikon.