Au revoir la Suisse

12 juni skrev jag här sist. Och nu känns det som om jag behöver uppdatera lite. I ugnen gräddas just sockerkringlor och kanelbulle-degen star på jäsning. I morgon kväll blir det apéro de départ här pa Chemin des Ochettes 3. Inbjudning är uppsatt i affären i byn och vi hoppas på mycket folk.

Jag ska bli äkta svensk igen. Inte bara en sådan som är blond, har bla ögon och som inte har rätt att gå i langkalsonger på vintern ("du måste väl vara van kylan?" - Ja just det, det är därför jag klär mej ordentligt.) Utan också en sådan som fikar, har möjlighet att söndagsshoppa (vet inte vad jag tycker om det), kan komma några minuter försent och ända hinna med bussen, skivar osten i tunna skivor, kan dansa runt en lövad stång utan att folk runtomkring tycker det är märkligt och en sådan som slipper riskera en konverasation på kollektivresan (synd, väldigt synd - detta med spontanitet och blygsamhet är något vi måste jobba med svenskar!).

Äkta svensk ett tag iallafall. Ända tills jag börjar sakna och längta efter de färska baguetterna var morgon, kindpussarna (en tradition jag kanske tar med mej hem - sa se upp och män: raka er!), den obegripliga franskan och alla de höga vidunderliga bergen. Ja visst har jag blivit märkt av mina månader som aupair.

MERCI, alla ni som följt mig och motiverat mig till skrivandet under denna tid. Slutar mitt bloggande nu? Vi far se. Ni kan ju kika in här ibland om i fall att. Men nu tar jag semester med blomster-familjen (som för övrigt borde vara någonstans i norra EM-tvaan med en förhoppningsvis inte helt fullastad bil). Det blir en rundtur i Schweiz med start i Lausanne, mal i Thun och däremellan lite Tessin.

Vi ses i la Suède!

Sur le mont quand le soleil...

Idag är det landssorg. Inte för att en stor bilolycka inträffat eller för att kriget har kommit. Nä, här handlar det om något - i allafall i Schweizarnas ögon - mycket värre (eller?). Förlusten igår i vattenpolo. Eller var det fotboll? En kombination kanske - för blött var det. Det är svart att skriva något om Schweiz idag utan att nämna EM. Den stora festen som hela landet väntat på i månader nu, som man förberett sig för, laddat inför och hängivit sig åt - den är nu över för hemmanationen (inte för att ta ut något i förskott, men jag skulle nog kunna tänka mej att det inte bara är det ena värdlandet, utan också det andra som elimineras inom kort (läs: ikväll).

Trist. Men sådant är livet. Och det är bara att gå vidare. Fotboll är inte allt i livet, trots allt. Och inte ger folket här upp sa lätt inte. Man är vana att bli besegrade, komma sist, åka ut. På söndag ska det kämpas mot Portugal och varför inte utnyttja det tillfället till en fin kväll i glada vänners (och många starka dryckers) lag? Vinst eller förlust - det spelar ingen roll när det kommer till kritan. För vem hade egentligen trott på en fortsättning?

Ps. Rubriken är första raden av den Schweisizka nationalsangen. Ungeför sa mycket som landets invanare kan kan...

Sitter och tittar på gardagens Nationaldagsfirande på svt.se. Silvia vinkar vackert klädd i blagul dräkt och med en lustig sjalett på huvudet, men hon klär i den. Vyer över Stockholm visas med Grönan och slottet. Och jag är avundsjuk på er alla som befinner er där. Inte mest för att ni är i vackra Sverige, far sjunga Den blomstertid nu kommer, kan äta hyvlade hushallsost-skivor på knäckebrödsmackan och slipper tänka på om det är du och ni ni ska tilltala personen ni möter med. Nä, mest för att ni har solen som skiner på er och värme som möter er när ni stiger ut på förstukvisten. De bada saknas här sedan en allt för lång tid tillbaka. Idag regnar det från gråa, tunga skyar och termometern star på 12 grader. 12! Och hela förmiddagen har jag statt bredvid den dyblöta fotbollsplanen i Valmont och hejat och coachat Ependes - klädd i regnställ och med plastpasar i gympadojorna. Efter en varm dusch och mat känns det bättre och mina blafrusna fingrar börjar återfå sin färg. Men fortfarande fattas mig solen. Och det hjälper inte ens att jag ser den på dataskärmen...

Ikväll startar EM. Jag drar till Genève och känner pa stämningen och hoppas slippa regnet.

Om du tänkt styra kosan ner till Schweiz...

...nu när landet fylls med fotboll, fotboll, fotboll och EM drar igång - då kan det vara bra att ta till sig "20 minutes" (gratistidning) do's and dont's, som de publicerade häromdagen:

Do

1. Kom i tid. Det är inte bara väldigt irriterande och ohyfsat, bussarna och tagen kommer att gå hur mycket du än hamrar på rutorna I klockornas land räknas varje lite sekund.

Helt sant, tagen kommer prick pa minuten. Alltid. Utan klocka är man ingen riktig Schweizare. Helst ska det vara en dyr och stor.

2. Prata engelska. Vi har fyra officiella språk, men alla vet i allafall några ord som han tror är engelska.

Hum, det betvivlar jag starkt. Men försöka går ju alltid. Man är ju inte lika hemmakära här som fransmännen i alla fall, utan intresserar sig faktiskt för andra språk (förutom de tre andra som finns i landet).

3. Flörta med oss Schweizare. Vi är blyga och behöver övning. Varning: vi pussar varandra hej och hejda tre gånger på kinden - det är sa vi försöker bli lite lättsammare och mer medelhavslika (som kompensation till frånvaron av hav.

Va?! Blyga Schweizare? Det har jag inte sett några av. Möjligtvis på andra sidan landet då Men här, nej, här är det sällan man far sitta tyst en hel tagresa om någon sitter mitt emot.

Don't

1. Var inte hängiven, känslofull eller helt normal. Det skrämmer livet ur oss.

2. Om du hör Schweiziska män med händerna i fickorna brista ut i lustiga ljud, tyck inte synd om dem! Det kallas joddling och är ett uttryck för glädje. Du är tillåten att le. Men inte hanskratta.

Det sistnämnda är svart att lata bli dessvärre.

3. Ät inte ostfondue en varm dag. Om du inte direkt vill bli tagen för en turist. Fondue är något för dej som inte är rädd för att storkna eller bli hård i magen.

Bra tips!

4. Fråga inte efter gökur, de kommer ifrån Tyskland. Och Stockholm är en stad i Sverige - ett land långt mer norr ut än Schweiz.

Va!? Jag har blivit lurad, är inte gökuren typiskt Schweiziska!? Tur att jag ännu inte köpt mig ett. Och sa denna förväxling mellan Sverige och Schweiz - jag förstar det inte.

5. Misstänk inte att en politisk kupp är på gang när en soldat med gevär kommer och sätter sig på samma bänk som du. Han är bara en del av landets armé som anser att varje soldat måste förvara sitt vapen i hemmet. För inte sa länge sedan slutade de iallafall med att dela ut ammunition - till slut.

Schweiz, världens mest neutrala land och ända ser man militärer överallt (ölhävandes och rökandes dessutom).

När ni har klart för er allt detta är ni väldigt välkomna!

Hemma hos räkan i Forell.

I torsdags förflyttade vi aupairmötet från Svenska kyrkans lokaler på Avenue de la Cour, hem till Marianne i Forel. Det kändes som att komma till Sverige. Inte bara landskapet runt om kring, med skogar, åkrar och hus lite här och var (inte som kutym är här i landet: alla på samma ställe). Utan också att huset allas var kära Majsan bor i är ett prefabricerat, direktimporterat 60-tals tegelhus ifrån just Sverige. Inte en skymt syntes av de annars sa typiska fönsterluckorna, putsade stenfasader eller spetsgardiner för fönstret. Dessutom öppnades ytterdörren utåt - inte inåt.

Marianne med make (en garçon från Valais och anledningen till att Marianne blivit kvar här i landet) sysslade ett tag med att importera en lite bit Sverige vis ackurat dessa färdigbyggda stenhus hit till landet för några årtionden sedan. Det gick sadär. Skälet var att huset saknade både vinkällare och just fönsterluckor. Dessutom frågade man sig om huset verkligen skulle hålla i de Schweiziska stormarna. Suck, dessa tvivlare.

Nåväl, i den bruna plysch-sofforna i det hemtrevliga vardagsrummet prytt med blommor och broderade dukar fikade vi vetebröd och rabarberkaka (min och Lauriannes) och hade allsang på svenska sommarmelodier till prällen Pers ackompagnemang på gitarr. (Var svenska vistradition är förresten något vi ska vara stolta över, den är unik och slår Schweiz joddlande med råge).

Allt andades Sverige denna afton.