Det lackar.

Nedräkningen har börjat. Till klapparna, till maten, till gemenskapen, till stressen, till lugnet, till ljusare tider. Helt beroende på vem man är. Själv räknar jag i ar ned till den 22:e. Det är den dagen som de övriga 4/5 utav Blomster-familjen för första gången äntrar Schweiz. Med sig har de förhoppningsvis: en julskinka, några sillburkar, knäck (här i landet finner man konstigt nog ingen sirap, sa det ser ut att bli svart för mej att på egen hand tillverka dessa läckerbitar), mina längdskidor, svensk julmusik, grötris, arlas mjölk (ok, kanske lite att ta i) och prinskorv. Ja, mamma, ta detta som en vink. För på sa sätt kan vi nog få till en ganska skaplig jul här nere.

Fotnot: Längskidor är ingen standard på vart julbord. Men jag har i år förhoppningarna på en vit jul. (Och en dito vinter).