onsdag 7 maj 2008


Jag ska sjunga en liten stump om denne lille katten: han skulle springa efter sin svans, men han fick inte fatt 'en.Katten sprang, svansen slang, katten sprang och svansen slang!Denna visa är inte lång, vi kan sjunga den än en gång.

Jag ska sjunga en liten stump om denne lille katten: han skulle springa efter sin svans, men han fick inte fatt 'en.Katten sprang, svansen slang, katten sprang och svansen slang!Denna visa är inte lång, men nu tar vi en annan sång.


Findus. Kära Findus. Vackraste katten. Alla hundars skräck (även Hannas med ibland). Hilmelund- råttornas värsta fiende (allt raspande i väggarna har varit som bortblast och längesedan var det mamma med likblekt ansikte ställde sig på stolen och skrek "Bengt! HJÄLP!"). Gourmanden nummer ett. Sjusovare utan dess like. Ynklig och liten, uppfostrad med nappflaska i mormors knä. En alldeles, alldeles speciell liten varelse som nu blivit en ängel. Ett djur som inte drog sig för att bitas eller rivas - men sakna dej, det kommer jag ända att göra. Vila i frid.

Inga kommentarer: