torsdag 13 mars 2008

En aldeles vanlig torsdag i en aldeles vanlig aupairs liv.



Kanske har ni alla undrat vad en aupair som jag gör hela dagarna?


Denna dag började för mig som för de flesta, mobilen ringer (eller i mitt fall utbrister "C'est l'heure de se réveiller, il est 6h30). Ja, halv sju uppstigning alltså, samtidigt som Laurianne, 11-åringen Far i huset har begivit sig av för en halvtimma sedan och mor önskade sova lite extra denna morgonen pga arbete nästföljande natt. Tidigt för en aupair, som ofta kan ha riktiga lyx-arbetstider (ok, kanske inte om man ställer dem mot lönen man erhåller), men för en morgonmänniska som jag fungerar det. Dessutom är det för mej bara att slänga på sej morgonrocken och gå upp för trappan.

Dagarna flyter på som oregelbundna linjediagram. Dagens graf gick stadigt uppåt, fram till lunchen. Ja, Noémie gnällde knappt något och städningen av barnens våning löpte smärtfritt. Men lunchen, vad skulle jag hitta på idag? Kylen tom, frysen tom och matvarorna från internetshopen skulle inte komma förrän till kvällen. Hittade till slut något jag gissar var kycklingbitar redan delade och halvstekta (halvfabrikat är favoriten) och slängde ihop någon slags improviserad gryta. En chansning. Som efter lite suckar, bortpeting av lök och champinjoner, fungerade hyfsat.
Disken blev avklarad och efteråt en liten stunds lek med Noémie (de andra har redan hunnit springa till bussen). Barbie med sin häst - en ständig favorit. Själv har jag inte samma glädje och fantasifullhet längre inför den leken. Lustigt.
Eftermiddagen 14-16, är riktigt lugn. Den ägnas åt lite data (sa klart), diskuterande med Evelyne om ditt och datt (= skvaller) och läsning. Har just övertagit sista Harry Potter-boken av Nicolas som avslutade den häromdagen. Mitt i ett kapitel avbryts jag av att dörren slås igen och en andfadd röst som säger: " Mamma? Est-ce que je peux regarder la télé?". "Hej, på dej själv", svarar jag. "Mamma har akt ett ärende och nej, det är inte tid för TV nu". "Men kan jag leka med Lucie?" Aupairen ser sin chans till en förlängd rast. "Beror på om det går för hennes föräldrar, men kom och ta något att äta först. Noémie kommer fram till mej med sitt stora leende och sina valpögon. Vet genast vad hon kommer att fråga: "Skulle jag kunna få en nutella-smörgas, s'il te plaît?" Fundering. Kompromiss. "Nja, ok. OM du tar en kiwi först." Ogillande blick från flickan. "Du är inte snäll, Hanna". Själv tänker jag: jo, du skulle bara veta vad snäll jag är. Mot din hälsa.
När Noémie drar iväg till kompisen byts hon ut av Nicolas som äntrar efter en stunds fotbollspelande pa skolgården Han har en påse i handen "Antoine bjöd mej, kolla Hanna". Påsen är fylld av emalj-marodörer. Det blir hans mellanmal - och jag kan ingenting göra. Det är sa det funkar med mellis här hos familjen (och i landet).

Resten av dagen går i rasande takt. Läxläsning med de två äldsta. Check. Se till att Nico klär sig ordentligt innan fotbollen. Check. Skjutsa Laurianne till gymnastiken. Check. Hem och vända. Check. Baka ut bröd. Check. Lämna Nico med kompisar på fotbollen. Check. Hämta Laurianne. Check. Vara hemma i tid sa att Evelyne ska kunna ta bilen till jobbet. Check. PHU. Och sa var denna arbetsdagen till ända. Noémie vill leka. Men det blir ett nej. Jag är ju ledig. Och dessutom ska jag dra mej iväg mot Lausanne och aupairmötet på svenska kyrkan. Går inte att missa. Särskilt inte då det är ost-och vinkväll.

Inga kommentarer: