Nej, man äter inte mycket Sushi här. Inte mer än normalt iallafall.
Suchy är min hemort, mitt näste igar, idag och fram till nasta sommar är det tänkt. Jag har förlikat mej vid tanken nu. Det kommer nog att ga...
Suchy är en utav ett otal sma-mini-pyttebyar mitt ute pa de stora, enorma, milsvidda fälten häromkring. Jag har tagit tiden: det tar 6 minuter och 14 sekunder att ga runt den. Ända bor här cirkus 314 invanare. Alltsa, här är tätbebyggt. Nästan klaustrofobivarning. Att komma hit är som att ta sig nagot arhundrade bakat i tiden. Husen utgörs nästan genomgaende av vittrade stenhus. De sma trädgardarna fylls av gamla krokiga träd, dingnade av äpplen och päron. Vägarna är krokiga och smala. Pa morgonen möts man av Charles i sin rangliga traktor pa väg till sockerbetorna. Ute pa fälten vandrar korna och ljuder med sina bjällror (nagot jag tyckte var charmigt i början, men som jag nu stundtals finner ganska enerverande. En vanesak gissar jag.) Suchy har en butik, med postfaciliteter. Den är lite och söt och har konstigt nog ALLT. Trots sina 7x9 meter. Suchy har ocksa ett café. För bönderna pa torsdagkvällarna. man kan höra dem ända hem till mej (men sa var ju byn inte sa stor visseligen). Suchy har ocksa ett fotbolls-lag. För veteraner.
Jag tycker om Suchy. Framförallt gillar jag folket här. Lugnet. Harmonin. Och att det är lätt att at sig härifran.
(Parentes: Lite lustigt, men faktiskt är det manga platser som gör reklam och lovordar sig själva genom "att det är lätt att ta sig härifran". Paradoxalt enligt mej.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar