Kan det bli vackrare?

Söndag morgon. 05.30 börjar min mobil att ljuda. Redan! Det har inte blivit minst atta timmars sömn denna natt. Men sa kommer jag pa: ska ju fjällvandra idag! Tanken far mej att flyga ur sängen. Kolsvart ute. Huset tyst och tomt. Familjen är sedan gardagen redan i Grindelwald, orten ivilken vi ska spendera en dag i bergen. Frukost, packning (blir det vacker väder idag? Uppe i fjällen är det säkert kallt, bäst att ta med en extra tröja) och iväg. Taget gar 06.34 fran Essert-Pittet...

Ett antal mil öster ut, 4 timmar och 4 byten senare (!, gissar att söndagar inte är de goda kommunikationernas dag) nar jag byn. Pa vägen hit har jag passerat vackra städer som Neuchâtel och Bern, mindre vackra industriomraden utanför Thon och hunnit med att bade lösa korsord (pa svenska), bli utskälld av en tant som inte tyckte det gick för dig att ha fötterna i sätet mittemot (men jag hade faktiskt tagit av mej skorna...), irritera mej pa grannen som hade alldeles för högt ljud i öronen och framförallt hade jag sovit. Pigg och förväntansfull klev jag av vagnen. Jag och en väldans massa japaner (med tillhörande kameraväskor). "Det är hit de kommer", berättade Evelyne. Jag tycker i och för sig att man ser dem överallt.

Familjen möter mig, vi hämtar upp en annan familj som skulle ackompagnera oss och tillsammans bestiger vi den skraltiga kabinbaban som skulle föra oss upp till toppen. Vi nar toppen. Oskadda.

WOW alltsa! Vilka vyer. Oslagbart. Finner inga ord. En bit bort reste sig mäktiga snöklädda toppar (därifran skulle vi senare fa se ett gäng, enligt mej tokiga, amerikanare som hoppade fallskärm). Nedanför oss som sma svarta och vita prickar lag alpstugor, kor, far och getter och runt alltsammans gröna ängar och höstfärgade skogar. Vinden var kylig däruppe, men solen värmde gott. Och inte langt efter att vi börjat traska tvingades jag ta av mej mina lager.

Detta är livet kan jag konstatera! I alla fall är fjällvandring nagot som man bör ha testat pa. Nöjd, glad och faktiskt ocksa pigg (trots den tidiga morgonen) satt jag i bilen pa hemvägen. Oj, vilka lovord. Inget negativt, fragar ni er? Nja, det kom ju dagen efter. Biverkningarna efter att ha vandrat nedat, träningsverk pa utsidan av skinkorna (som jag inte vet hur man stretchar, nagon som kan?). Fragan aterstar: var vandringen värt besväret? Oh ja, det var det.