Idag är det landssorg. Inte för att en stor bilolycka inträffat eller för att kriget har kommit. Nä, här handlar det om något - i allafall i Schweizarnas ögon - mycket värre (eller?). Förlusten igår i vattenpolo. Eller var det fotboll? En kombination kanske - för blött var det. Det är svart att skriva något om Schweiz idag utan att nämna EM. Den stora festen som hela landet väntat på i månader nu, som man förberett sig för, laddat inför och hängivit sig åt - den är nu över för hemmanationen (inte för att ta ut något i förskott, men jag skulle nog kunna tänka mej att det inte bara är det ena värdlandet, utan också det andra som elimineras inom kort (läs: ikväll).Trist. Men sådant är livet. Och det är bara att gå vidare. Fotboll är inte allt i livet, trots allt. Och inte ger folket här upp sa lätt inte. Man är vana att bli besegrade, komma sist, åka ut. På söndag ska det kämpas mot Portugal och varför inte utnyttja det tillfället till en fin kväll i glada vänners (och många starka dryckers) lag? Vinst eller förlust - det spelar ingen roll när det kommer till kritan. För vem hade egentligen trott på en fortsättning?
Ps. Rubriken är första raden av den Schweisizka nationalsangen. Ungeför sa mycket som landets invanare kan kan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar