Perspektiv på resan, sa här tre veckor efteråt Trots regn och rusk och turistöverbefolkningen - vad bar vi hade det ända! Vilken tur att Majas mamma drog till Italien som aupair i sin ungdom och hamnade i samma trappuppgang som Nicola, som i sin tur kände Franco, som vi, i var tur fick gästa (och äta ur huset). Vilket privilegium.
Den skönaste sängen var helt klart den på Via Ballestrade (ok, kanske för att de bada andra jag provade utgjordes av en skraltig järnsäng på Roms sunkiga Youth hostel, samt av den icke-igangsatta massagefotöljen pa Zürich flygplats).
Den godaste maten blev vi helt klart bjudna på hemma på Via Ballestrade. (Det kan inte gå fel när två mästerkockar fixar käk av alldeles färska, lokalproducerade livsmedel, införskaffade på morgonens marknad.)
De vänligaste, gladaste (dock inte mest engelskkunniga) men gästvänligaste italienarna, var helt klart vara vänner på Via Ballestrade.
Grazie ska ni ha! Och på återseende hoppas jag.
1 kommentar:
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Flores Online, I hope you enjoy. The address is http://flores-on-line.blogspot.com. A hug.
Skicka en kommentar