Alpernas mångfald.

Otaliga är skidstationerna i de Schweiziska alperna. Men alla har de en sak gemensamt: skönheten.
Otaliga är pisterna i Portes du Soleil som jag besökte i helgen. Men alla har de en sak gemensamt: de är långa, härliga och på eftermiddagen rejält uppkörda.
Otaliga är matställena i backarna. Men alla har de en sak gemensamt: de serverar fondue, pasta bolognaise och solsken.
Otaliga är skidåkarna. Men alla hade de nagot gemensamt: de tog sig nedåt (undantaget de stollar som utför någonslags march uppåt med telemarksbindingar på slalomskidor).

Otaliga är stugorna i Champéry. Men alla har de nagonting gemensamt: de är stora, vackra, lyxiga - och tillhör således människor med gott om pengar.

Otaliga verkade de fyra barnen jag och Lovisa passade vara. Och alla hade de nagot gemensamt: de ville inte sova då det var läggdags.
Otaliga var tyvärr inte de dagar jag spenderade på denna plats i alperna. Men bada två hade nagot gemensamt:
De var fyllda av roligheter!!

En av de fyra smattingarna , matvraket Linnéa.