Flopp.

Och vad händer med Sverige och Eurovision?
Kan vi inte bara inse att vi lever lite för mycket kvar i det förflutna, i Carola- och Bröderna Herreys-eran, och att vi har för få och dessutom otrogna grannlänger (hur länge sedan var det som Norge gav oss sin tolva?
Den enda lilla behållningen av lördagens Eurovisions-kväll (förutom att den spenderades i en liten stuga i Grindelwald tillsammans med härliga människor och god grillmat) var väl Björn Gustafssons söta fejs i rutan.



För övrigt röstade jag på Sverige i ar. Till ingen nytta visserligen, men ända.

Det är över nu.

Räksalladen blev lyckad och dagarna med kusinerna härliga. Nu har även Emma och Lisa sett la Suisse. De har vandrat sig svettiga och möra i bergen runt Grindelwald. De har sett spektakel utförda av Nico och Noé med klasskompisar. De har fyllt magarna med fondue, choklad, cervelas och Manora-mat. De har klappat ormar. De har besigit landets okuperade terräng i en liten, liten svart, trög cheva. De har shoppat loss i Genève. Och de har fatt sta ut med mej under sex hela dagar.

Men de överlevde och är nu tillbaka i la Suède - en klocka, ost och massa choklad rikare. Och jag har blivit tva kusiner fattigare. Back to basic igen alltsa. Men det ska nog ga. I en och en halv manad till.

Om räkor och kusiner

Har just satt in en omgång Annas havrebaguetter i ugnen. Dem ska vi ha till räksalladen i kväll då morfar och farfar kommer på besök. Räkorna - ja de kommer mina kära treakusiner med. Om en timme landar de i Genève. Och det är lite därför som jag snabbt präntar ner några rader här på bloggen. Just för att meddela att den som väntar på ett djupt, innehållsrikt och intressant inlägg nog kommer att få vänta ett litet tag. Inte sa mycket beroende pa brist på fantasi (som det annars brukar vara), utan mer i brist på tid.

Här har ni brudarna som kommer pa besök - med riktiga räkor!

En lördagförmiddag i Ependes.

I morse var det upp med tuppen som gällde. Vi skulle på "atélier de foot" jag och småkillarna i Ependes. Detta begrepp är (nog) ett schweiziskt fenomen och innebär en liten miniturnering med inbakade fotbollsövningar. Trevlig idé.

Jason, Samuel, Aurélien, Bastien, Guillaume och de andra gjorde riktigt bra ifrån sej. Tre vunna matcher och tva oavgjorda. Som tränare blir man stolt.

Efter turneringen, under den påföljande självklara apéron (vin eller öl, eller far det lov att vara något starkare? Medans barnen leker en bit bort. Och sen tar vi bilen hem.) fick jag beröm av klubbens president som menade på att ungarna genomgått en stor utveckling sedan jag kom. Tack. Det värmer och motiverar. Men innerst inne frågar jag mej om den där utvecklingen inte främst är av det naturliga "växa och bli större och starkare-slaget"?

Under pausen, smaskandes pa den sedvanliga brödskivan med chokladbitar till.

Je deviens quoi?

Uttrycket i rubriken betyder ungefär: "Vad har hänt mej sen sist?" Ja, återigen är det ett tag sedan ett nytt inlägg poppade upp här på bloggen. Nu känner jag därför, medans jag med ena örat och ögat lyssnar/ser på Niklas mat på svt.se, att det är hög tid för en liten uppdatering.

Vad har hänt mej sen sist? Efter en lugn helg med lite arbete hemma och några härliga dagar tillsammans med Kirsten i Djävulshålan (inte sa hemskt som det later - en underbar liten by i alperna - eg. Les Diablerets), började veckan mindre lungt. Jag hade sett fram emot min sovmorgons-vecka länge och vad händer? Jo det Jäggiska huset far besök av ett gäng trädgardsgubbar vars uppgift är att flytta stenmuren brevid huset. Sa klart börjas det i ottan. Sa klart var jag glad när de begav sig av i onsdags.

Fönsterputs, storstädning av barnens rum och fotbollsträning med småkillarna...jag kan konstatera Äntligen Fredag!

Och ännu en dag närmare Sverige...

Varmiddag med helstekt fisk, sparris och rabarberpaj (av rabarber jag stulit hos grannen.) Sen har vi kära Marianne pa svenska kyrkan som fick en krusbärsbuske av oss aupairer da hon firade födelsedag igar. Blott Sverige svenska krusbär har, som ni kanske hört.

Bäst just nu: värme, sol och sommarkänslor. Ledighet. svt.se

Sämst just nu: myggor och solbränna. Evelynes arbetsschema för juni. svt.se

Ojoj, vart ska det sluta?

Här i Schweiz är Sverige lika med IKEA, blondiner och kyla. Men ocksa känt för att ligga i bräsen för jämställdhetsfragor (något som landet själv inte är lika "duktigt" på). Denna fördom visade sig stämma häromdagen då jag läste följande i 20 minutes (typ Metro):

"Svenska kommuner kan från och med nu välja om de vill ha grön och röd gumma istället för gubbe pa trafikljusen".

Är det sant Sverige? Nu tror jag minsann att vi har gått för långt Vad hjälper detta i kampen mot mansdominerade arbetsplatser, löneskillnaderna och kvinnomisshandel? Och vem har sagt att inte kvinnor kan bära byxor?